att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

29 juni 2017

Mödrarnas söndag, Graham Swift, översättning Hans-Jacob Nilsson, Bonniers


Eftersom 22-åriga Jane Fairchild är föräldralös har hon inga föräldrar att åka till på den ”Mödrarnas söndag” då tjänstefolket får en ledig dag. I stället träffar hon sin älskare Paul. Detta utspelar sig den 30 mars 1924, i Graham Swifts underbara nya roman. Det är en förlösande dag för Jane, som efter att ha gått omkring naken i det tomma huset medan Paul tar bilen för att träffa sin blivande hustru bestämmer sig för att bli författare.

Förutsättningarna för beslutet finns i att hon får tillgång till det stora biblioteket hos sin arbetsgivare, men kanske främst i den här frågeställningen: var finns friheten hos den som upplever sig vara instängd i löneslaveri? Jo, i språket, i berättandet. I den här romanen rör sig minnet snabbare än ljusets hastighet, när den åldrade Jane – hon blir 98 år gammal – återvänder till denna avgörande dag. Swifts förmåga att gestalta detta människoöde är så precist och fulländat det bara kan kallas häpnadsväckande. Sällan har jag blivit så drabbad av en romankaraktär som denna Jane.  

(Också publicerad i Vi 7/17)

1 kommentar:

  1. Håller med, fast Lucy Barton och hennes författarskapsväg är i samma klass och hennes liv snäppet mer drabbande för min del!

    SvaraRadera