På ett sätt kan Sjóns arbete som poet beskrivas som en finurlig balansakt mellan exakthet och vaghet. I den mån det finns en struktur liknar den ett sandslott som när som helst kan raseras av minsta lilla våg. På ett ytligt sätt liknar det en konventionell diktsamling, med fem prydligt markerade avsnitt: ”Dikter”, ”Poesins statistik”, ”Från transmuseet”, ”Fem översättningar ur trädets litteratur”, samt ”Fabler”. Men det är svårt att lokalisera något enhetligt över dikterna, och vid ett blindtest skulle det vara besvärligt att hitta en gemensam nämnare och fastställa vad som är det typiska kännetecknet för en Sjón-dikt.
(Jag recenserar i veckans upplaga av Örnen och Kråkan. Läs hela recensionen här.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.