Förhoppningsvis
kommer det något gott ur de senaste årens totala dominans från de danska
poesidebutanterna. Att svenska poeter inspireras, till exempel. Av de många som
översatts till svenska sällar sig nu Shadi Angelina Bazhegi. Hennes Vingslag utkom 2015, och med risk att
låta tjatig vill jag anbefalla ännu en imponerande dansk poet.
Hon sammankopplar
erfarenheter från ett krig med en tillvaro i nuet, präglad av fotbollsmatcher
och funderingar kring en kärleksrelation. Det är skrivet på två plan, i dubbel
mening. Dels hur krigsminnena och nutiden är lika intensivt närvarande, och
dels i hur ett berättande anslag paras ihop med ett lyriskt, fragmentariskt.
Det är
fascinerande, och kan påminna om hur Johannes Anyuru skrev sin debut Det är bara gudarna som är nya från
2003. Även här finns djärva metaforer, som bombflygplanen som våldtar himlen,
eller mörkret som landar på alla fyra och viskar alla dina namn. Det är
tänkvärt, snyggt, och ofta okonstlat:
Och så enkelt
som att längtan har
mängder av vägar
och lidandet ingen
(Också publicerad i
Jönköpings-Posten 1/12 2017)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.