Och varför ska idioter bestämma över oss?

Ända sedan Sokrates dagar har den äldre generationen klagat på den yngre. Alltså finns det ingen anledning att oroa sig när vi med jämna mellanrum får rapporter från universiteten om studenternas alltmer bristande läs- och skrivförmåga? Senast aktualiserades frågan i en undersökning från Lunds universitet (Svd 4/10), där 20 procent av studenterna på humanistiska och teologiska fakulteterna hade stora problem att formulera korrekta meningar.

Det har framförts kritik mot undersökningen. Många menar att den unga generationen formulerar sig i skrift i högre grad än någon tidigare generation, tack vare bland annat SMS och sociala medier. Det må stämma, men jag skulle hävda att även om 20 procent låter som en alarmerande siffra finns det fog för en ännu större oro.

Min oro består i att det är fler än 20 procent som behöver lära sig skriva bättre. Att skriva är inte enbart en fråga om korrekt stavning, meningsbyggnad, ordföljd och prepositioner. Synen på text som något instrumentellt och mekaniskt är förödande för en framtid som vill utvecklas, som vill nå längre än tidigare generationer.  

Som lärare på gymnasiet måste jag varje höst konfronteras med elever som fått höra att det är strikt förbjudet att inleda en ny mening med ordet ”och”. Och det har alla deras svensklärare i grundskolan lärt ut. Hur kan det komma sig att majoriteten av dessa elever inte vet vad huvudsats och bisats är, men har fått lära sig en helt gagnlös regel, som ingen respekterad skribent respekterar?  

Allvarligare än frågan om särskrivningar är faktiskt de förutfattade meningar som styr mångas förhållande till skrivande. Alla dessa idiotiska och påhittade regler som hämmar dig och tar död på din vilja att uttrycka dig.  

Så här är det: språket tillhör användarna, och det är upp till dig att tillhöra den skaran. Det kan du bara göra om du aktivt tar del av språket. Börja med att ignorera råd som inte vill dig väl. Och fortsätt med att studerar hur skriftspråket ser ut i verkligheten.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 8/11 2017)