Hon skämdes för sanningen. Lögnen var så mycket anständigare.

We begin to live when we have conceived life as tragedy

17 mars 2012

Prisregnet

Ser det här ut som en vinnare - - - (Foto Dan Hansen/Scanpix)

Att Kristian Lundberg vann Sveriges Radios romanpris för romanen Och allt ska vara kärlek är glädjande - det är en stark svensk roman, och som jag skrev i somras, på något sätt (ännu) bättre än Yarden. Det är också glädjande att se vilka romaner som nominerades, däribland böcker av Magnus Dahlström, Eva-Marie Liffner, Sara Mannheimer, Kerstin Ekman. Alltså en mycket starkare lista än halvmesyren August-priset, som varje år ser till att hitta en brokig samling böcker av varierad kvalitet att nominera. Därför tar jag det här priset på mycket större allvar. Att Liffner inte vann, hon som skrev förra årets mest suveräna roman, Lacrimosa, kan jag ha överseende med: 22 mars avslöjas vem som får Nordiska rådets litteraturpris, och den är nominerad.

14 kommentarer:

  1. Jag tyckte mkt om Yarden - Och allt ska vara kärlek tyckte jag var lite svagare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte mera om Yarden efter att jag läst Och allt skall vara kärlek. Den "förklarade" och han liksom återtog rätten att definiera sig själv (komplext – han försvann ur bild igen).

      Radera
  2. Mm, jag gillar nog båda, tycker att de på något sätt ändå fyller ett tomrum. Men han får gärna skriva något annat nu.

    SvaraRadera
  3. Ett tips apropå Sara Mannheimer, hon skriver MKT bra i senaste Divan – hon vänder sig direkt till "Karl-Ove". Divan 3/4 2011. Läste på biblioteket i dag och funderar på att köpa numret bara p g a hennes text och en om Oskar Korsárs bilder. Läs!

    SvaraRadera
  4. Ja, Divan läser jag gärna. Men jag vet inte om jag får gå till biblioteket längre, för jag har skrivit så dumt om den dumma DN-bibliotekarien. Men hon var dum först!
    För mig är det konstigt att Mannheimer inte får mer uppmärksamhet. Hon skriver med fantasi och skärpa, originellt och intelligent.

    SvaraRadera
  5. Du får gå dit (biblioteket)! Jag läste "den dumma bibliotekarien" en gång, en kolumn och tänkte precis likadant – sedan skrev du om "fenomenet" eller förresten det är ju inget fenomen.. Prenumerera vet jag! Det ska jag göra nu (Divan). Jag har gått ca 4 år i analys. Saknade tankesättet det var därför jag gick fram till den hyllan först. Jag känner bara en till som gjort det.. hon har skrivit två drömböcker lexikon i drömmar. Jag blev (mer) pragmatisk och rationell.

    SvaraRadera
  6. Fem gånger i veckan under 2.5 år av de åren.

    SvaraRadera
  7. Jag sökte den igår bland tidskrifter om psykologi och dylikt, men hittade bara den där lilla populärvetenskapliga som ser ut som språktidningen, Psykologi va? ... och den nya Sans, samt en till som jag glömt, en annan, men inte Divan (den fanns för något år sen vet jag). Besparingar, förmodligen.
    Ja, jag borde testa analys. Fast jag bloggar i stället.

    SvaraRadera
  8. Just det, den fick också följa med till fåtöljen, bläddrade igenom den (Psykologi?). Vad synd att du inte hittade Divan, tror att du hade tyckt om det numret.

    SvaraRadera
  9. Ja, förr brukade jag läsa Divan på biblioteket, men nu verkar den som sagt ha försvunnit. Ack!

    SvaraRadera
  10. Tack vare era utväxlingar om Divan tittade jag efter den i Konsthallen idag. Det såg digert ut i förteckningen, och jag köpte den. Men den är inte bara en diger skara skribenter, texterna är ju helt makalöst bra rakt igenom. Kort sagt: köp den Bernur. Och tack till er två.

    /j.

    SvaraRadera
  11. Då får det bli så. Kanske. Jag har fått lite läsning på - eh, halsen, som det heter ... Men det är påsklov nästa vecka!

    SvaraRadera
  12. Av alla åkommor, Bernur: läsning, på halsen ;)

    SvaraRadera
  13. Ha, ja, man får dem alltid någonstans!

    SvaraRadera