att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

21 maj 2018

Transhumanism


Hur ska mänskligheten överleva, när vi håller på att slicka i oss sista slumpen av planetens resurser? Det som eventuellt kan rädda oss är väl i så fall att kolonisera rymden. Så sker i Olga Ravns nya S/F-roman De ansatte (utkommer på danska denna vecka). En rymdfarkost färdas med en besättning bestående av arbetstagare, både människor och de människoliknande. Det är en roman som utforskar områden som gränsar till transhumanism, ett begrepp som på senare år fått ökad aktualitet, när robotar och artificiell intelligens börjat ta sig in i våra hem.

Frågan handlar också om hur det skapade ska förhålla sig till skaparen. När vi mer och mer tillverkar maskiner som tar itu med allt som är tråkigt – klippa gräsmattan, köra bilen, blanda drinkar, idrotta (i juni hålls den 22:a VM-turneringen i fotboll för robotar i Montreal) – skapas nya problem, såsom vem som ska hållas ansvarig när de löper amok. Autonoma vapensystem kan inom kort börja användas i krig, och då finns ingen mänsklig soldat som kan ställas till svar för eventuella övergrepp.
Tidigare farhågor har visat att algoritmer befäster stereotyper, utifrån att det inmatade materialet speglar människors förutfattade meningar. En studie från Stanfords universitet i april visar att algoritmerna har blivit mer sofistikerade, så med andra ord håller vi på att skapa artificiellt liv med allt bättre förutsättningar att göra människorna överflödiga.  

Risken att skapelsen vänder sig mot sin skapare skildrar Mary Shelley i sin sublimt framsynta roman Frankenstein, som utkom för exakt 200 år sedan. Den syntetiska biologin håller just nu på att skapa mikroorganismer med artificiellt DNA. Vad händer om (när?) vi skapar kännande varelser med artificiellt DNA?

Det finns en utbredd oro att människorna kommer att bli robotarnas slavar eller husdjur i framtiden. På sätt och vis finns det en rättvisa i detta, då vi under hela världshistorien har betett oss svinaktigt mot allt som varit i underläge inför vår status, som ofta förstärkts av ekonomi eller vapenkraft. Kanske vi lika gärna ska kapitulera inför ett liv som inte är lika defekt som människan.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 21/5 2018)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar