att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

23 maj 2018

Ordkonst X Berkeley Poetry Review


Under de senaste åren har jag girigt läst Ordkonst, som emanerar från Lund, för att hålla koll på nya begåvningar som skriver prosa, poesi, essäistik, kritik. Deras nya nummer ser aningen annorlunda ut, och är också betydligt annorlunda på insidan. Det är ett gemensamt nummer tillsammans med Berkeley Poetry Review, som i sin tur emanerar från University of California, Berkeley.

Det mesta är engelskspråkigt, översatta skandinaver, men också en och annan amerikansk författare som här presenteras på svenska. De svenska namnen är välkända nog, för här översätts följande dream team till engelska: Ida Börjel, Jenny Tunedal, Leif Holmstrand, samt ett sinnessprakande samarbete mellan Sara Tuss Efrik och Johannes Göransson. Ett annat samarbete är det mellan danskarna Ursula Andkjær Olsen och Katrine Øgaard Jensen. Den danska poeten Olga Ravn översätts också till engelska. Och så Amy Berkowitz och Ronald Johnson, amerikaner som vi nu får läsa på svenska.
 
https://www.instagram.com/p/BirnHCxlky5/?hl=sv&taken-by=ordkonst
Det här är ett dialogiskt tidskriftsnummer, som har kompromissen som tema. Numret landar i en kontext som i viss mån är präglad av en större nyfikenhet inför översättningen som fenomen, som konst, och ja, jag önskar att detta ”i viss mån” någon gång kunde ersättas av ett mer definitivt ställningstagande – ett erkännande av hur viktig, hur komplex, och hur livsavgörande översättningen är. Här har Johannes Göransson arbetat hårt för att sprida svenska poeter som Aase Berg och Ann Jäderlund till den engelskspråkiga världen.

Att läsa bekanta poeter som Tunedal och Börjel på engelska är en märklig upplevelse. Jag har bara begränsad erfarenhet att läsa svenska författare på andra språk: Pia Tafdrups översättningar av Katarina Frostenson var spännande läsning, för nog händer något när texter överförs. I synnerhet Tunedal låter exotiskt farlig på ett annat språk än svenska: ”Something tears a heart / My heart / Wanting love tears something apart […] The red are the most beautiful, most surprising red”.

Det är en lysande idé att begränsa urvalet till så relativt få författare, då det borgar för mer fylliga presentationer. Tunedals dikter kräver utrymme, och det är numrets mest utförliga avsnitt. Det är därför också fint att få läsa så relativt mycket från 10-talets bästa svenska diktsamling hittills, Börjels Ma, i Jennifer Hayashidas säkra översättning (jag läste lite mer av den när jag skrev en artikel om Börjel för den internationella sajten Versopolis tidigare i vår).

Ronald Johnson representeras av ett utdrag ur hans bok Radi os, som är en bearbetning av John Miltons sublima Paradise Lost. Jag nämnde den boken i förbifarten när jag skrev om Jen Bervins Nät, som utkom på svenska för några månader sedan – båda dessa texter är översatta av Niclas Nilsson. Både Johnson och Bervin lyfter ut enstaka ord ur ursprungstexten, och skapar nya dikter utifrån ytterst få nyckelord. I min läsning blir det lika mycket litteraturkritik som poesi – starka läsningar av starka dikter, pläderingar för vissa perspektiv och en tolkning av originalet. Det är faktiskt mycket mer spännande än det låter. För den som kan sin Milton (denna omåttligt underskattade poet) är det rolig läsning att ta del av Johnsons respektlöst respektfulla omarbetning.

Något bör sägas också om Sara Tuss Efrik och Johannes Göransson, vars gemensamma text ”The Quarantine Devours My Body” avslutar numret. Vad är det för mystisk kollaboration som redovisas? Jo, Tuss Efrik läser Göransson, hittar saker i hans text, utför växlingar, byter skepnader, låter saker förändras och människor uppgå i andra identiteter.

En kompromiss, ja, ett experiment. En läsakt där den läsande överger sig själv och uppgår i en skrivakt. Sällan har väl just denna process, förändringsrörelsen, skildrats så stiligt: ”If you were an insect, Shirley, I would still not glorify you, nor your wings, not even if you were an angel, Shirley. I would never find value in describing, glorifying or even changing the tools you use when trying to fly.”

I sanning en sensationell kompromiss!   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar