Den politiska
dikten lever i högsta välmåga i den svenska samtidspoesin. Den som tvivlar på
det kan absolut välja att läsa Samlade
höjdpunkter i Lag (2016:752 av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige.
Det är en bok i förlagets serie ”avmärka”, som uttalat sägs vara verk skrivna
av ”en flera alla ingen”.
Hur mår den
konceptuella poesin? Det beror på vem man frågar. Många skulle nog uppfatta den
här boken som en provokation, som kejsarens nya kläder. Och ja, bläddrar man
igenom dem består den enbart av skiljetecken: kommatecken, punkter, tankstreck,
kolon, parenteser.
Alltså, vanvett och
slöseri med papper. Eller så tar man till sig titeln, och funderar på om det
trots allt inte är en bra idé att radera den text som utgör just denna lag. Om
det, med Nora Helmers ord från Ibsens pjäs Ett
dockhem, är ”fel på lagen”. Förordet består också av överstruken text, med
de ”icke utskrivbara tecken” som ibland på ett förargligt sätt letar sig in i
det man skriver, och som är så svåra att bli av med. Överstrykningspennan blir
allt mörkare i detta förord, detta oläsbara förord.
Och boken består
sedan av sexton kapitel (sexton dikter?), med utgångspunkt i den faktiska
lagtexten: ”Uppehållstillstånd på grund av anknytning”, ”Längre
uppehållstillstånd för studier”, ”Permanent uppehållstillstånd”, ”Överklagande”.
Totalt 22 lagparagrafer, som i sitt nuvarande skick alltså liknar detta:
.
( :
).
-
, -
( :
)
,
.
Samt en betydligt
mer komprimerad sammanfattning på ”engelska”.
Avsaknaden av ord
kan då göra stort intryck. Kanske som en illustration till tesen om de tomma tunnorna
som skramlar mest. Har inte mycket ordats om integration, har vi inte till leda
hört argumenten? I den vallgrav som grävts mellan de rasister som röstar på SD
och de politiskt korrekta vänstermänniskor som vurmar för skäggbarn?
Jag raljerar. Som
man gör när man bara har orden att tillgå. Eftersom vi har hamnat i detta läge
måste jag alltså förtydliga att jag inte tycker att alla som röstar på SD är
rasister, men vi har hamnat i en polarisering som språket har varit ytterst
beredvillig att skapa.
Som inlägg i en
pågående politisk debatt borde den här boken nå fler läsare än den troligen
gör. För en bok är ändå inget annat än ett verktyg. En författare (att det
saknas upphovsman till denna bok är förstås både sant och osant) bestämmer inte
vad en läsare gör med verket när det väl är tillgängligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.