Ett vanligt argument
när papperstidningarnas kris diskuterats har varit att när du
betalar för en tidning får du också ambitiösa artiklar och texter
som är genomarbetade och välskrivna av initierade skribenter.
Men jag svär, jag
har aldrig läst något svamligare i en svensk tidskrift än Mats
Gellerfelts genomgång av The Great American Novel i senaste numret
av Vi läser (4 2014). På första sidan nämner han tre
gånger att vi inte har någon diskussion om Den Stora Svenska
Romanen, och sedan vidtar en helt ofokuserad uppräkning av alla
tänkbara kandidater till (icke-)genren Den Stora Amerikanska
Romanen. Oftast inga fel på hans förslag, men en vikarie från
arbetsförmedlingen kunde ha sammanställt en lika opersonlig lista
utifrån två timmars googlande i frågan.
Svamlet fortsätter
genom hela den långa artikeln (Den Stora Svenska Tidskriftsartikeln
är det inte frågan om här), där vi också får veta att
Gellerfelt ätit en ”oförglömlig lunch” med Eudora Welty, att
han läst Hemingways En fest för livet minst femtio gånger,
att han köper för många böcker varje gång han reser till Paris:
”jag klarar mig inte utan böcker, och att få andra intresserade
av litteratur har blivit något av en livsuppgift för mig.” Kära
du, det hade vi redan räknat ut, eftersom du har skrivit om böcker
i Svenska Dagbladet sedan 1800-talet.
Alltså: det här
ska jag betala för? För att det är bättre skrivet än det jag kan
hitta gratis på en blogg? Numret har 84 sidor, och av dessa utgörs 17
av reklam, vilket blir mer än 20 %. Med den fördelningen känns det
som att jag har rätt att ställa vissa krav.
Nu är ju inte allt
genomuselt, även om jag vid det här laget tröttnar på till intet
förpliktigande intervjuer som inte är något annat än reklam för
författarens produkter. I det här numret Curtis Sittenfeld. Bättre
blir det då med Birgitta Stenberg, men det kan bero på att hon har
ett annat slags temperament, att hon inte smeker någon medhårs. Det
blir en sorglig text, som mest handlar om hur nära döden hon är.
När hon informerar, denna bekännelsens författare, att det finns
ett tjugotal saker hon har avstått ifrån att skriva får hon ingen
följdfråga, utan bara: ”Hur föreställer du dig döden?”
Peter Fröberg
Idlings reportage om polarresor och isens litteratur är numrets
höjdpunkt: tät, informativ utan att bli pladdrig och uppräknande.
Han har sållat – gjort jobbet, som man brukade säga. Så okej då,
den texten är väl värd de futtiga 59 kronor som numret kostar. Och
så pålitliga Yukiko Duke, som den här gången lyfter fram några
bragdprestationer bland översättarna. Dock misstar sig Duke när
hon prisar Nabokovs gärning som översättare, och undrar varför
han inte i en artikel från 1941 tar upp sina översättningar från
ryska till engelska – men det beror ju på att han inte ännu hade börjat arbeta med dessa, utan de skulle utges från 1947 och framåt. Däremot översatte han på
20-talet Alice's Adventures in Wonderland till ryska.
Älskar den här texten, oiiii, härliga sanningar som får mig att le. Sökte på den stora amerikanska romanen, min artonåring pluggar i NY, ska skriva ett arbete i engelsk litteratur och vill jämföra The great Gatsby med någon nutida. Vem skulle du föreslå? Jag tänker Jonathan Franzen men det vore underbart med en kvinna istället för någon av de storslagna männen. Säg inte McCarthy. Tricket tycker jag att vara såväl underhållande, särskådande, insiktsfull, episk och lättillgänglig för att en artonåring som håller på att borra sig in i litteraturen ska fångas.
SvaraRaderaOates. Carthago. Eller Blonde.
SvaraRaderaEller Bret Easton Ellis, t ex hans första Less Than Zero.
Annars har jag bara läst och gäspat mig genom ett par stycken av de senaste stora amerikanska namnen.
(Det här är min tredje kommentar, har skrivit två långa som försvann!)
Tappade bort var jag hittade dig, tusen tack!
SvaraRadera