Slöjdläraren Ragnar
Johansson är huvudpersonen i Lena Anderssons nya roman Sveas son. Fast egentligen heter huvudpersonen Sverige: hans mor
Svea ska förstås uppfattas som en symbolisk landsmoder. Ragnar själv blir då
den typiske svensken, som raskt omfamnar alla nymodigheter. Bara för att i
eftertankens kranka blekhet upptäcka att moderniteten också bär på nya problem,
som att privatiseringarna får brevbärare att krocka i trappuppgångar, och den
obefintliga nyttan med internet.
Karaktärerna förblir
fyrkantiga, inklusive dottern Elsa, vars skidåkarkarriär upphör när hon börjar
läsa Kafka och Gyllensten. Nä, jag blir inte särdeles imponerad av denna idéroman,
som vill teckna ett satiriskt porträtt av svensk mentalitet. Satiren är
ovanligt slapp för att komma från författaren som gav oss den fyndiga och vassa
Duck City för lite drygt tio år
sedan. Här ägnar hon sig mest åt att pricka av den samlade informationen som
ska ge oss det svenska kynnet (däribland lita på staten och bli förbannad på
artiklar i DN).
(Också publicerad i
Vi 7/18)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.