att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

26 juni 2018

Georges Perec The Machine (The Enemies of Books), Olle Essvik, HDK Academey of Arts and Crafts


Med tanke på att mina kunskaper är begränsade om konst i allmänhet och konst om böcker i synnerhet kan det vara befogat med en brasklapp, som skulle reservera sig för alla eventuella missförstånd av det här projektets intentioner och utfall. Å andra sidan: att skriva om konstverk riskerar att reduceras till ett långrandigt beskrivande, så kunde jag tillåta mig att skippa det?

Olle Essvik, verksam vid Göteborgs universitet, har i åratal sysslat med att utforska relationen mellan analog och digital formgivning. Han gjorde det med sin nyutgåva 2015 av William Blades The Enemies of Books från 1881, då han lät trycka den i en primitiv maskin som skrivits ut i en 3D-skrivare.


Det här är då en version av Georges Perecs radiopjäs The Machine från 1968, som var skriven som en tänkt dataimplenterad tolkning av Goethes kända dikt ”Über allen Gipfeln”, som det lär finnas över två tusen versioner av på svenska, delvis tack vare att SvD hade en tävling 2015, och delvis tack vare att typ alla svenskar som lärt sig tyska försökt sig på en egen översättning.

Med boken, eller ska jag säga konstverket, medföljer en plansch över hur man sammanfogar den 3D-utskrivna tryckaren, en generös manual över hur man trycker boken, provtryck av olika material, kartong- och tygbitar, vykort, boken ”The Chance Execution”, som samlar en bokbindares kvarlämnade bitar i byrålådor, som Essvik köpt på auktion. Med hjälp av algoritmer skapade 1983 av Ken Perlin försöker Essvik återskapa en kodtext som ska spegla naturens ”synbart kaotiska komplexitet”, inspirerad av pappersfynden. Det kan se ut så här:

                      void keyPressed( )     {
                         switch(key)     {
                         case           :
                            setup( );
                            break;
                         case     ’ s ’ :
                            int   m  =   (int)millis( ) ;
                            save (”pattern”+str(m)+” .jpg”) ;
                            break ;
                         default :
                            printin (”unknown key”) ;
                            break ;
                         }}

Huvuddelen i denna binge är ändå versionen av Perecs text. Från den engelska översättningen kan följas hur datatolkningen av dikten sprids ut över arket (pdf-filen): ”obedience is the / mother of success […] over all irony / is fear”. Algoritmerna (vilse)leder tolkningen in mot allt djärvare associationer, in mot Goethes biografi, mot biologin, zoologin, lord Byron, Hölderlin, Nietzsche, Rilke, till Hamlets ord ”The rest is silence”och Becketts Wating for Godot. Långsökt? Det går ändå att härleda tolkningen till Goethes dikt, som uttrycker både tystnad och väntan. Perecs dator föder ständigt nya versioner av Goethes dikt (ungefär som våra svenska översättare gjort med den), i något som kunde läsas av en mer sinister läsare än denna som en parodi på litteraturkritikers syssla, det vill säga att man tar med sig all sin kunskap och alla sina erfarenheter i sin läsning.  

Som jag förstår det har Essvik nu tagit Perecs text och lagt in den i ett dataprogram han själv skapat, och det är alltså det som utgör hans The Machine – en triad skapad av Perec, Essvik och dataprogrammet. Inklusive bilder (från internet).

Det blir ju en i många stycken oläslig text, som sprängs över sidan, med emojis, timglas, en och annan referens till Perecs ursprungliga text. Jag hittar Emily Dickinson där, och även Nietzsche, även om kopplingen till Goethe intill inte blir helt begriplig: ”always stay away      rest shall too you”.

Jag vet inte om det här bra, eller ens om det är användbart. Om syftet varit att fucka upp Perec så har det i alla fall lyckats rätt bra med det.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar