Antoine
Compagnon har låtit sig smittas av det gränslösa och farliga hos Charles
Baudelaire, och presenterar ett relativt utförligt porträtt av den demoniske
poeten. Trots att det sker i 33 korta kapitel är förenklingar i stort sett
frånvarande. Här växlas kategoriska utsagor med nyanserade hugskott. Vi får en
bild av Baudelaire som pessimismens men också klarspråkets poet, och det här är
också en bok skriven i klarspråkets anda. Är du orolig över dina förkunskaper
har du god hjälp av de flitigt förekommande citaten.
Det
har blivit en rapp bok – underhållande och intelligent. Den varken reproducerar
eller bevarar en färdig bild av Baudelaire, utan lyckas uttrycka nya saker och
utmana vår uppfattning om honom. Compagnon betonar negationerna och den
dragning mot onyttan som Baudelaire vårdade. En excentriker som ter sig allt
mer betydelsefull som uttydare av också vår tid – om inte annat skvallrar de
otaliga nyöversättningarna som kommit på 00-talet om detta. Här finns nu en
synnerligen lämplig följeslagare till dessa böcker.
(Också
publicerad i Vi 7/2016)
en sommar med Joyce, när kommer den?
SvaraRaderaDen kan jag skriva: då blir det en blandning av sött och salt!
SvaraRaderaser framemot! (mitt bokköpstopp varade ett dygn :)
SvaraRadera