att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

17 dec. 2015

Ordkonst nummer 3:2015


Jag har under några år följt utgivningen av Ordkonst, alltså Lunds universitets plantskola för litteraturstudenter, eller Akademiska Föreningens litteraturutskott, som jag har förstått att det heter. Flera av skribenterna tar från tidskriften det lilla steget in som kritiker i etablerade tidningar och tidskrifter.

Ja, ”lilla steget”, eftersom det kvalitativa finns redan i texterna i Ordkonst – det vill säga, att det jag läser här innehåller mer uppfyllda prestationer än löftesrika ansatser. Som i det nya numret, 3:2015, där översättaren Elin Rosén skriver om ellerströms två små böcker av Marguerite Duras, som utgavs i våras. Jag har läst flera recensioner av dessa böcker, men frågan är om någon recensent utsatt dem för en lika personlig och nyfiken läsning som Rosén. En också initierad läsning, som dessutom är befriad från akademiskt flumspråk.


Annars har numret ”Glamour” som tema, och då finns passande nog två av mina favoritförfattare i den svenska glamourgenren representerade. Dels genom Jesper Hamberts privata essä om Per Hagman, och dels genom utdraget ur Ida Theréns outgivna – ännu! – roman Champagne.

Och så en annan favoritförfattare, även om jag inte skulle vilja hänföra henne till just genren glamour. Tove Folkesson (som förresten debuterade i Theréns tidskrift CLP(R)). Om henne har Mathias Alexandersson skrivit en essä som också är privat, och det är just vid läsningen av den jag slås av det förtroliga tilltalet som finns i Ordkonst. Att de låter texterna bli intima, men inte på ett kladdigt, inställsamt sätt. Det är bara en fråga om seriositet. Seriositet och skärpa. Med sådant kommer man långt, och då kan man sluta böla över avsaknaden av BLM och allt vad de hette, de svenska litterära tidskrifterna från den försvunna tiden.

Så länge jag får läsa just ovanligt skarpa essäer och recensioner som tar boken på allvar, samt skönlitteratur som inte får plats annorstädes, då är jag lika nöjd som gurkan som får doppa sig i ett glas gin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar