att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

18 maj 2013

*


i drömmen som inte är en dröm
när är någonsin någonting en dröm
börjar bokstäverna flytta
och bara de tröga tunga konsonanterna står kvar
tätt packade i ett vackert solstänkt myller
efter flyktvokalernas förflyttning, och det går inte att läsa
det skrivna med någon förståelse; bara ett enda ord hörs
där det lösgör sig och svävar fritt och otäckt, eller om det är skrivet,
ett demonskrik:
– deformerad!

där på platån över en avgrund där skuggorna darrar
går ditt eko somnambult, vacklar till i den skrikande bokstavsskogen
och med dina bortskämda händer lyfter du fram något
mitt barn [min själ] - - -

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar