You've got everything now …

En sak som jag har ägnat sommaren åt är att lyssna på ett antal Morrissey-konserter, som kan laddas ned på den här hemsidan. Om jag berättade hur många konserter jag har lyssnat på skulle du förmodligen dra slutsatser om min mentala hälsa.

Det finns – kanske – någon slags mening i att lyssna till oändligt många versioner av ”Meat is Muder”, den gamla Smiths-låten han gärna spelar, kanske lite för ofta för min smak – får jag höra den en gång till storknar jag nog. Det roliga är snarare att leta efter låtar som han spelar mer sällan – som den obegripligt sällan spelade ”The Youngest Was The Most Loved”.

Ljudkvaliteten är rätt ojämn, men det får man väl acceptera. På 80-talet grävde jag fram ett antal bootlegskivor i Garageland Records gula back bakom disken i Umeå (så nog har jag därmed bekostat några gratisnedladdningar nu), och man vänjer sig någorlunda snabbt med risigt ljud. Några konserter sändes som radioprogram och de låter ibland bättre än konventionella live-album. Dessutom har några av de senare konserterna visats på tv, och de kan ses i sin helhet på youtube. Fast där har jag dragit gränsen! (Jag har bara tittat på några stycken av dem.)

I fredags på eftermiddagen tog min semester officiellt slut, då jag börjar jobba på måndag. Vad hittar jag då, om inte att hemsidan för en timme sedan lagt upp nästan samtliga The Smiths spelningar från åren 1983-1985. Jag suckar lite lätt, minns att vad jag hört tidigare har varit av ganska bedrövlig ljudkvalitet, men äsch, det är lättare att börja någonstans än att sluta. Cardiff University 25 september 1984 – wow!