Hörde jag ordet "kultur"?

I dagens JP läser jag om inbjudningslistan till invigningen av stadens nya kulturhus, som går under det illustra namnet "Spira", och det gnälls en del över alla politiker som har sett till att få med sina namn på den rätt digra listan (med motiveringen: "det är vi som betalar kalaset"). Stackare: för när de skiter i kulturen, då gnälls det också, minsann. Därför kan man väl hoppas att besöket ger mersmak, att de kommer att återvända också när gratischampagnen har slutat flöda. Andra dignitärer som bjudits är Lena Philipson och Dregen, och icke att förglömma Johan Davidsson, ishockeyspelaren. Och det är väl käckt att de öppnar dörren för idrottsprofiler: helst kunde de ha bjudit hela HV-laget, stadens stora förebilder och idoler, som säkert kan få en och annan att lägga sina hundringar på ett teaterbesök i stället för en hockeymatch. Alltså kan jag inte riktigt förstå varför det gnälls. Jag är skitnöjd med besökslistan. Så gott som samtliga stadens politiker ska vara där, det kan inte bli bättre. Själv sitter jag nog hemma den kvällen och tuggar uppsatser. Jag ska dra några obetydliga strån till den kulturella stacken ändå i höst, då jag ska läsa en novell på biblioteket lördag 10 september (jag har inte bestämt vad ännu: antingen en riktigt gammal eller en helt ny), och torsdag 27 oktober ska jag föreläsa, möjligen om Virignia Woolf. Samt att jag ämnar fortsätta den här bloggen, driva den till - äsch.