att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

20 sep. 2017

Nick Cave 21-30



21 Easy Money (2004) Inte många verkar gilla den här kufiska låten från ”The Lyre of Orpheus”, som eventuellt handlar om manlig prostitution, eller vad nu en man kan ta sig för när han ska försörja sin familj. Texten innehåller även en del samhällsekonomisk teori. Jag har skrivit mer utförligt om låten någonstans på internet.

22 Straight To You (1992) En bluespsalm från ”Henry’s Dream”, och den har förvisso en gullig melodi, där The Bad Seeds knappt någonsin har låtit lika bra. Världen håller på att kollapsa, men sångaren återkommer alltid till sin älskade. Josh Groban har gjort en vidrig version av denna låt, och det påminner mig om att det finns en hel del usla versioner av Caves låtar. Speciellt ”Where The Wild Roses Grow” har lockat många patetiska hårdrockare att göra duetten med extra mörk stämma, och ”The Ship Song” ska vi inte tala om (Amanda Palmer, Heather Nova, Martha Wainwright, Pearl Jam, många många andra). Sök för all del upp Mike Geiers version när han kallar sig Puddles Pity Party, som gjorde en vacker version 23 juni i år. Det jag har gillat annars är väl endast Fever Rays ”Stranger Than Kindness”, Chelsea Wolfes ”I Let Love In” (den är nästan bättre än originalet), Sharon Van Ettens ”People Ain’t No Good”, Giant Sands ”Red Right Hand”, och några som Camille O’Sullivan har gjort. Samt ok, Johnny Cashs ”The Mercy Seat”.

23 Nobody’s Baby Now (1994) En av de mörka balladerna från ”Let Love In”, om hur omöjligt det är att bli kvitt en förälskelse. När jag var ny lärare testade de gamla engelsklärarna mig på ordet ”feral”, då de hade fått för sig att jag lärt mig mindre på universitet än vad de gjorde på 1800-talet. En rätt stor del av mitt engelska ordförråd har jag dock Cave att tacka för, och i synnerhet debutromanen And The Ass Saw The Angel är full av esoteriska ord.

24 (Are You) The One That I’ve Been Waiting For? (1997) En beskedlig låt från ”The Boatman’s Call”, men jag har alltid gillat hur den tassar sig fram. I en video till den står Blixa Bargeld demonstrativt med armarna i kors, och låtsas inte ens ta ett enda ackord på gitarren. Låten lär vara bra att spela när man ska fria.

25 Jack The Ripper (1992) Bland många bands låtar om Jack Uppskäraren är det här en av de bättre, från ”Henry’s Dream”. Påminner starkt om en gammal blueslåt, om en man som har en hustru som definitivt bär byxorna i förhållandet. Här finns gott om allitterationer för den som gillar sådana: ”We bed in a bucket of butchers’ knives / I awake with a hatchet hanging over my head”. När Cave för något år sedan fick frågan vilken låt han var mest stolt över svarade han ”Jack The Ripper”, men man ska nog inte ta honom på orden. Den släpptes i en akustisk version också, men ärligt talat är det inte så stor skillnad på den och den version som finns på skivan. I den blodiga videon är Cave långhårig och med ett rörelsemönster som bara året därefter skulle imiteras av Dave Gahan från Depeche Mode, i videon till ”I Feel You”.   

26 Knockin' on Joe (1985) Från andra skivan, som lite ologiskt hette ”The Firstborn Is Dead”. (Jag kommer till titeln när jag skriver om ”Tupelo”). Här rör sig Cave i death row-marker, med en dödsdömd fånge, och visar god insyn både i dennes problematik och i fångvaktarens. The Bad Seeds var bara tre medlemmar på den här skivan, och skulle växa till sju medlemmar drygt tio år senare, till skivan ”The Boatman’s Call”.   

27 Brompton Oratory (1997) En katolsk kyrka i London är spelplatsen för denna udda pärla från ”The Boatman’s Call”. Av någon anledning skrev han under den här tiden flera låtar på en gammal Casio-synth från 80-talet, och den används i låtens inledning. Texten är en berättelse om sorg, om att sångaren sneglar mot de stenfigurer som pryder kyrkan och tänker med avund att somliga har det bra som slipper se en skönhet som är så vacker att den är omöjlig att definiera, omöjlig att tro på, och omöjlig att uthärda.  

28 A Box For Black Paul (1984) En lång berättande låt från debuten ”From Her To Eternity”. Texten handlar alltså om en död man och vem som ska bygga hans kista. Inte jag, svarar hans änka: ”And why should ah dress his wounds / when he has wounded my dress nightly?” Eftersom BP, Black Pauls initialer, också är initialerna till Caves förra band Birthday Party är det lätt att läsa texten som en klagosång över bandets död – inte minst förstärks det av att journalisterna vägrar bygga kistan, för ”we jes cum to git dah facks”.  

29 Foi Na Cruz (1990) Inleder ”The Good Son”, med några av de finaste stålsträngade ackord jag har hört. Produktionen på den skivan här är min favorit av alla Caves skivor, för att ljudbilden är så varm, och sången kommer fram så nära mikrofonen. Refrängen är på portugisiska, och texten är överlag en pessimistisk historia: ”Love comes a-knocking on our door / But you, you and me, love / We don’t live here anymore”.  

30 I Let Love In (1994) Titellåten till en stark skiva som kom efter att Cave bott i Brasilien ett tag. Inledningen är en allusion till en novell av John Hawkes, som jag råkade läsa strax innan skivan kom: ”Deception and despair, those twin handmaidens of desire”, står det där (jag hittade den i en antologi med Modern Gothic Fiction). Texten är fyndig, och förtjänar egentligen att citeras i sin helhet, men ”Far worse to be Love’s lover than the lover that Love has scorned” är ju något att tänka på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar