Hon skämdes för sanningen. Lögnen var så mycket anständigare.

We begin to live when we have conceived life as tragedy

1 dec. 2023

1. The Pogues featuring Kirsty MacColl, "Fairytale of New York"

 

The Pogues duett ”Fairytale of New York” med taggtrådsruffig sång av Shane MacGowan och silkeslen sång av Kirsty MacColl är nog de flestas favoritjulsång. Dock dröjde det för denna julsingel från 1987 ända till millennieskiftets alla ”Absolute Christmas”-skivor innan den blev en stor hit. Vid det laget tyckte jag den var sönderspelad, men det är för all del en mycket vacker och mycket ful sång, detta möte mellan två låtskrivargenier där den ena – MacGowan – ett par år senare gick bort sig i ett drogrus som slipade bort nästan all talang och skaparkraft och den andra – MacColl – tragiskt nog blev påkörd av en jetski och dog strax innan julen 2000. Så nåddes vi i går av beskedet att MacGowan också dött. Han skulle ha fyllt 66 på juldagen (desto större anledning att lyssna på den också när den här julkalendern tar slut på julafton: "And the bells were ringing out for Christmas Day", som de sjunger här). Hur bra den här julduetten är förtjänar han att vi också lyssnar på The Pogues andra skiva ("Rum, Sodomy and the Lash") och tredje skiva ("If I Shall From Grace With God") i dess helhet. Få låtskrivare förtjänar att kallas poeter: Leonard Cohen, Nick Cave och Shane MacGowan är de enda jag kommer på just nu.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar