Om du inte känner till namnet Inanna är det på tiden att du bildar dig. I fjol utkom inte bara en nyutgåva av Inanna – skymningens drottning (ursprungligen 2011), som samlar hymner till den sumeriska gudinnan, översatta av Lennart Warring och Taina Kantola, utan också Ellen Nordmarks diktsamling Epos, som förlitade sig starkt på myten om Inanna. Och nu har på Malmöförlaget Smockadoll Kristian Carlsson gett ut en diktsamling, Inanna, som helt utgår från berättelser om henne.
Vad behöver vi då veta om dessa texter som mestadels skrevs i kilskrift för drygt fyra tusen år sedan? Världens äldsta namngivna poet var Enheduanna, som levde på 2200-talet f.Kr. I det forntida Sumer var Inanna namnet på den mäktigaste och mest omskrivna gudinnan. Hon var både sexualitetens och krigets gudinna, och kunde framträda i skepnad av både ung och gammal, bröt mot många regler men var samtidigt visheten personifierad. Hon var också den första som tog klivet ned i Underjorden för att kunna berätta om det – en resa som sedermera har tagits av Gilgamesh, Odysseus, Aeneas, Dante …
Kristian Carlsson är outtröttlig poet och översättare. Här har han lagt fokus på en våldtäkt som utförs mot Inanna. Hon tar hämnd genom att namnge sin förövare. Det är trist att behöva påpeka det, men ämnet är aktuellt och tidlöst. Detsamma gäller ju definitionen av en klassiker: verk som går att tolka på nya sätt och som ges ny betydelse i olika tider. Ett sådant är Gilgamesh-eposet, som ju också tillkom långt innan Homeros diptyk Odysséen och Iliaden.
Häromdagen kunde vi i DN läsa en genomgång av hur hårdrocksbandet Iron Maiden gett liv åt många litterära klassiker i sina låtar. Förlåt, men deras innehållsreferat av förlagorna är bara EPA-versionen av spark notes. Carlsson gör något mer ambitiöst och mer lovvärt när han aktualiserar den här klassikern.
Här blir Inanna en både vördad och fasansfull gestalt: ”Gudinna, säger de glupskt / men skyggar med blicken / och ryggar för blicken”. Det som vidtar är ett narrativ, ibland moderniserat, som i en längre dikt där gudarna ”tar ut resterande komp”, ”har brandövning”, och ”sitter på AW”. Kanske steget från fornsumerisk tid till vår egen inte är så långt, verkar Carlsson vilja föreslå. Han går i dialog med berättelserna om Innana, men behåller fokus på vi som lever nu:
Att placera människan
på sin plats i landskapet
är som att fästa en slipad sten
på den klippa där den suttit –
men människan slipar ner klippor
för att få plats med mer sten
Här finns också generella levnadsråd (”Människan är en dörr utan lås”), stories om minnets bedräglighet, och den tidlösa erotiken. Allt det mänskliga i oss, då som nu. Det vardagliga och det sakrala paras ihop. Det som kan inspirera är hur sexig Innana framställdes redan i de gamla texterna. Som bekant har det på senare tid varit förbehållet män att bli kallade sexgudar: Lord Byron, Jim Morrison, George Best, Tom Jones, Jack Nicholson, Karl Ove Knausgård …