Utan att bli alltför cynisk är det svårt att inte associera arbetet inom EU som ränksmideri, lobbyism och intriger. Om jag fått en dusör varje gång jag hört begreppet ”det politiska spelet” vore jag rik som ett troll vid det här laget. Tur då att författaren Sofia Rönnow Pessah wallraffat som jurist i Bryssel och kan vederlägga mina fördomar. Eller?
Eurogirls är en roman om två svenska kvinnor som råkat hamna i Bryssel, där ju EU har förlagt sitt arbete (förutom veckan i Strasbourg då beslut ska fattas). Det är Mika som skickas dit för att ha hånglat med sin chef utan samtycke, och Eleni som mestadels trånar efter sitt ex Clara. Mika arbetar som rådgivare åt en politiker som heter Kramfors, och Elenis arbetsuppgifter är mer oklara – ibland rastar hon en hund.
Fast mest tid tillbringas på barer och irländska pubar med några väninnor och de olika medlemsländernas andra underordnade för att skvallra. Och samlar man många människor på en bestämd plats finns det förstås mycket att skvallra om – åtminstone så att det ska räcka till en roman på knappt 400 sidor. Den befattning Mika innehar förkortas ”APA” (”Accredited Parliamentary Assistant”), och skämtet att de kallar varandra för ”apor” dras lite för många gånger för att det ska vara klädsamt.
Året är 2022, och Qatar ska inom kort stå värd för ett famöst VM i fotboll (som Rönnow Pessah olyckligtvis sammanblandar med OS, för ingen kallar väl ett VM för ”spelen”). En korruptionsskandal är i upptågande – Qatargate – och några av romanens perifera figurer råkar bli inblandade. Enskilda ledamöter tar emot stora summor pengar i kompensation för att fatta beslut som gynnar Qatar. Oj, så förvånande!
Så tilltar ränksmideriet, lobbyismen och intrigerna, och det är lite beklämmande att ens värsta fördomar blir så besannade. Som politisk satir är det övertydligt och tondövt. Till EU skickar partierna sina ”dårar och föredettingar” får vi veta, men mest framstår de som själlösa karriärister och strebrar.
Och Mika och Eleni? Två slarvmajor som genren feelgood har närt alltsedan Bridget Jones. Trots sin slarvighet, dåliga ölsinne och kaosartade kärleksliv når de framgång till slut. Rönnow Pessahs roman har jämförts med tv-serien ”Sex & the city”, men skillnaden är att den var både rolig och smart.
Den var också rappt berättad. I den här romanen har de ändlösa konversationerna ingen tydlig funktion. Vi får veta att the Latin Kings ”Halva inne” är en ”dum” låt (googla texten: den är svinaktigt sexistisk, till att börja med). Stilen är också kryddad med onödiga anglicismer, klyschor och plattityder, fraser som ”öronbedövande tystnad”, samt ett besvärande antal tautologier i stil med ”förklaring till varför”, ”trolig till varför”, ”skäl för varför”.
Mika och Eleni framstår som bortskämda, gnälliga solipsister. Det mest intressanta romanen har att säga om vad makt gör med människor är att den – trumvirvel, tack – korrumperar. Även en komisk roman med syftet att vara förströelse för stunden måste ha mer att säga än så.
(Också publicerad i Jönköpings-Posten 11/8 2026)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.