Finland, Norge och Island är ämnet för Lyrikvännens senaste nummer (3/2026). Det blir en utblick till våra nordiska grannländer – och där får vi se att somt är likt vårt eget lyrikklimat, medan somt är helt annorlunda. Som det ska vara, antar jag.
Om vi fokuserar på utblickarna – numret innehåller som vanligt en hel del annat, såsom nyskrivna dikter av Lars Gustaf Andersson och Viktor Johansson – har Carina Elisabeth Beddari skrivit om norsk poesi så som den ser ut just nu, 2026. Hon är kritiker i Morgenbladet och Vinduet, och tar avstamp i en debatt som initierades i fjol av Eirik Vassenden i Vagant. Han menade att norsk samtidslyrik håller på att bli ”den nya romanen”, alltså inte bara pratig och obearbetad, utan också med episka anspråk och med klart självbiografiska inslag. Hans poäng är att poesin har tappat i den moderna uppmärksamhetsekonomin, som Beddaris ord ”den förtätade diktens språkliga motstånd ger vika för de sociala mediernas och skärmkulturens snabba, personliga och lättsmälta former.”
En relevant invändning. Sofia Elie skriver om en mindre känd diktsamling av Märta Tikkanen, och hur hon nedvärderats av den finska kritiken. Vesa Rantama skriver om finsk poesi på 2000-talet, och hittar kopplingar till både naturlyrik och romantikens gränsöverskridande modus. Eftersom väldigt lite finskspråkig poesi når svenska läsare är det glädjande att i numret få läsa poeterna Erkka Filander och Sanna Karlström.
Till dessa utblickar hör också John Swedenmarks korta introduktion till den isländska poeten Ásidís Óladóttir, där han i en passus hävdar att popartisten Megas ”nog är Nordens främsta nu levande diktare”. En oerhört hög uppskattning: när jag lyssnar på honom – låtar som ”Ódisseifur snýr aftur” [Odysseus återvänder] och ”Grísalappalísa” – hör jag en skicklig rimsned i rakt nedstigande led från Bob Dylan. Megas föddes 1945, och som av ett sammanträffande dog han för en månad sedan bara, långt efter att Lyrikvännens nummer gick i tryck.
20TAL är en tidskrift som hållit på sedan 80-talet (under senare reinkarnationer som 90TAL, 00-TAL och 10-TAL). Det nya numret, #16/17, låter den abstrakta sammansättningen ”Minnets palats” bli temat. Redaktören Madeleine Grive var initiativtagare till tidskriften på 80-talet, och det är nog tämligen unikt med sådan kontinuitet. Hon lät Prousts romantitel bli ledstjärnan: ”På spaning efter den tid som är”.
Det här är ett fullmatat dubbelnummer, och det är svårt att veta var man ska börja. Det är både spretigt och sammanhållet, med Jonas Bruns text om en gammal älskare som plötsligt visar sig i en mejlkorg från 2006. Poesin har alltid varit prioriterad i tidskriften. I utkanten av Kyjiv mördade nazisterna under blott två dagar 1941 33 771 civila judar. Denna massaker vid Babyn Jar har poeten Marianna Kijanovska skrivit om, och Susanne Witt har översatt sex av dikterna, som hör till det starkaste jag läst på bra länge: ”jag vet inte längre ens om jag ska gråta här och nu / jag går in i förvandlingen som med ett rakblad i grönskan / lukten av svett urin och torkat blod jag rev / skorpan från såret sårvätskan är gul men sången munter”.
Stark är också Leila Inanna Sultans bidrag, det första jag läst av henne sedan fjolårets oerhört starka diktsamling Straffkolonien: ”Om jag var mark vore jag inte jord, jag vore svavel.” Och UKON har översatt 34 av Jacques Roubauds totalt 4755 metapoetiska aforismer om poesi och minne: ”Poesi benämner inte saker. Den benämner minnet av saker. […] Poesin uppfinner ingenting. Den minns.”
Men också: en fin intervju med den unge ambitiöse konstnären Olle Witt, som bland annat gjort en parafras på Böcklins ”Dödens ö” (från minnet, då han glömde att fotografera den vid ett besök på Alte Nationalgalerie i Berlin). Och självklart en sektion debutanter, tre stycken inalles. Att ge dessa lovande stjärnskott utrymme på 4-6 sidor är någonting annat än välgörenhet, fast välgörande är det, och kanske också en markering mot andra tidskrifter som är njugga mot det oetablerade: se så bra det kan bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.