att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

19 juli 2013

BLM finns


Enligt en utbredd myt dog tidskriften BLM för nio år sedan, men det var ju bara den svenska B(onniers) L(itterära) M(agasin) som då slutade utges, medan den norska B(okvennen) L(itterært) M(agasin) är fortsatt vital, inne på sitt tjugofemte år. I det nya numret (2.2013) skriver Sara Stridsberg – på svenska – om litteraturens förmåga att hejda människoliv, med exemplen Ulrike Meinhof och Marguerite Duras.

Numret innehåller också en essä om Nina Bouraoui, som sorgligt nog endast fått två av sina romaner utgivna på norska, Adam Zagajewskis minnesord om Wisława Szymborska, en introduktion av den isländske poeten Gerđur Kristný Guđjónsdóttir, den 95-åriga Anbjørg Pauline Olderviks dikter på samiska – herregud, får ett enda tidskriftsnummer innehålla så mycket poesi, är det ens lagligt? Jo, för här finns också en presentation av den danske poeten Niels Franks första roman, en dikt på svenska av Erica Löfström, samt ett långt sjok, åtta stycken, amerikanska unga poeter, översatta av var sin norsk poet. En introduktion som visar dels att den berättande traditionen hålls vid liv, men att den också håller på att syresättas av pigga språkexperiment.

Romanförfattaren Selma Lønning Aarø intervjuas, och säger att det för henne saknas alternativ till att skriva, framför allt förkastar hon att bli lärare: ”Som lærer må man forholde seg til ungdommen. Huff, nei.” Karl-Ove Knausgård och Maria Zennström samtalar, med anledning av att han översatt hennes svenska roman Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek till norska – förgäves söker jag efter denna bok som pocket i svenska boklådor.

Den norska BLM har en del gemensamt med den svenska BLM, den kortlivade som leddes av Kristoffer Leandoer och Aase Berg i början av 00-talet. Till likheterna hör ett lekfullt anslag som ändå aldrig ställer sig i vägen för ambitionerna, och en uppenbar förlitan på läsarens tålamod och intresse. Då kan jag läsa långa texter på ett främmande språk med samma nyfikenhet som jag tar del av ett recept på Prousts madeleinekakor (för övrigt ett synbart mer aptitligt recept än det jag använde när jag bjöd elever på kakorna en gång för länge sedan).

Huvudnumret i numret är ändå en essä om Robinson Crusoe, men den har jag inte läst än. Jag kan ärligt säga att det är inte det lättaste att läsa på norska, även om jag har arbetat upp en viss vana, liksom jag kan läsa relativt obehindrat på danska. Men det är slående att redaktionen för Bokvennen Litterært Magasin litar på att sina läsare ska klara av att läsa Stridsbergs svenska obekymrat – när läste du senast en oöversatt text av en norsk författare i en svensk litterär tidskrift?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar