Efter ett långt avbrott återvänder Daniel Sjölin till romanformen. Underskottet utspelar sig i ”Sollentunet”, året är 2122. Somliga väcks upp från sin nerfrysning. I denna version av framtiden är det gott om referenser till vår nutid. Militären använder kanoner som heter estellen och leonoren, man bor på Poddvägen och Influencervägen. Farhågor om AI och superdatorer avhandlas utförligt. Kort sagt: här blinkas det minsann till läsaren från 2022. Och inte mycket blir rätt när framtidens kollektiva minne påverkas av de segrare som återberättar historien.
Sjölin återkomst är ambitiös och frejdigt skriven. Liksom Anthony Burgess i A Clockwork Orange uppfinner han ett eget språk, påverkat av NPM-lingo och anglicismer. Som satir över byråkratsverige finns uppenbara poänger, men det pågår över alldeles för många sidor. Romanens titel ska peka ut alla värden som gått förlorade, men det är en för enkel dörr att öppna på över 400 sidor. Det blir också för många öden som ska avhandlas – både mänskliga och maskinella.
(Också publicerad i Vi 5/22)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar