Med Vem kan segla fortsätter Eva-Marie
Liffner försöka liva upp den historiska romanen. Den här gången tar hon sig an
Fredric Henric Chapman, vetenskapsmannen och sjömannen som blev fartygsbyggare
– troligen mest känd för att ha gett namnet åt skeppet/vandrarhemmet af Chapman
på Skeppsholmen i Stockholm. Vi får följa denna streber främst under de
formativa ungdomsåren och vidare genom framgångsrika uppdrag som tar honom ända
till det svenska hovet. Det blir en del äventyr, en del kärlek, och en himla massa
seglatser.
Att väcka liv i
1700-talet är ingen lätt uppgift. Tyvärr har Liffner förlitat sig på en
inbillad redovisningsplikt som tynger hennes roman. Historienördar kan checka
av alla tidstrogna detaljer, medan en del inslag ter sig onödigt moderna. I
sina värsta stunder finns också några onödigt sentimentala möten när Chapman är
gammal och sjuklig. Det känns som att Liffner har velat skriva en pikaresk.
Förutsättningarna finns ju där, men hon vågar inte fullfölja sina intentioner. Chapman
blir dessutom en alldeles för ointressant huvudperson. Hans alla eskapader
bland grevar och mamseller blir aldrig engagerande. Materialet i sig hade räckt
för en underhållande biografi, men den får nog skrivas av någon annan.
(Också publicerad i
Vi 3/19)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.