att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

30 jan. 2017

Var hemlig och gläds. Vandringar i William Butler Yeats fotspår, Carl-Johan Malmberg, Wahlströms & Widstrand


Carl-Johan Malmbergs bok om poeten och Nobelpristagaren Yeats är överdådig. De ambitiösa dikttolkningarna är försiktigt auktoritära och en ovärderlig introduktion.   

William Butler Yeats är en av mina absoluta poetfavoriter. Hans egensinnigt starka – ofta konfliktsökande – dikter har jag läst och läst om otaliga gånger. Starka rader som fått fäste i mig: ”A terrible beauty is born.” ”How can we know the dancer from the dance?” Och så raden från januari 1919, som kanske aldrig varit så aktuell som nu: ”The best lack all convictions, while the worst / Are full of passionate intensity.”


Om denne irländske klenod har Carl-Johan Malmberg skrivit en rik bok, Var hemlig och gläds, full av den typ av insikter som bara kommer till den med tålamod att vänta in dem. Malmberg skrev en liknande bok om William Blake för ett par år sedan, och även om jag då och då drabbas av en viss utmattning – drygt 450 sidor poesianalys kräver och ibland kväver sin läsare – är det mestadels njutbart.

Malmberg utgår från enskildheter, detaljer, och rör sig utåt för att uppdaga helheten, mönstren. Han är en suverän isärplockare, som ser på det bekanta med nya ögon. Med osviklig auktoritet kan han slå fast saker utan att vare sig förenkla eller bli självsäker. Hans tolkningar presenteras som förslag, och går ofta i dialog med andras tolkningar.  

Med frekvent understöd av källmaterialet får vi en helhetsbild av poeten, och blir också rejält insatta i de sammanhang som dikterna är tillkomna i. Bland annat får vi veta åtskilligt om de enskilda diktsamlingarnas tillkomst och böckernas grafiska utformning, som alltid var ett samarbete mellan poeten och olika konstnärer.    

Yeats blir för Malmberg inte bara ”maskernas och förklädnadernas poet”, utan också den okynnige ”regeltrotsaren”. I konfrontationerna möts motsatserna, i en ständigt dynamisk poesi. För det här är en poet att gräla med, något Malmberg gör då och då, på ett fruktbart sätt.

Den variant av engelskan som Yeats skrev på ska kanske, som Malmberg antyder, uppfattas som ett motspråk. En irländsk protest mot engelskans dominerande språk. Yeats, som inte behärskade iriska, kompromissade genom att uppfinna ett poetiskt språk som lägger sig vid sidan av den engelska övermakten talade.

Dubbelnaturen Yeats – fullt ut känslomänniska, fullt ut analytisk – tas väl till vara av bokens många dikttolkningar. För till stor del bedriver Malmberg ju diktläsning som fungerar ypperligt. Även en van Yeats-läsare får anledning att revidera sin läsning.  

Ja, det finns många anledningar att gilla den här poeten, och Malmberg visar oss de flesta. Han skriver också utförligt – bara ibland lite för utförligt – om de här aspekterna hos Yeats. Yeats omåttliga tilltro till språket, till exempel. Ett sätt att skriva där orden sätts i arbete för att utföra stordåd. För Yeats var poesin inget mindre än magi, och äntligen har vi fått en bok som ger alla chansen att uppleva den magin på riktigt nära håll. 

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 30/1 2017)

1 kommentar: