att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

5 jan. 2017

Vagant 3-4 2016


Jag har tillbringat jullovet med norsk kultur. Tv-serien Skam? Kødder du? Nä, jag har läst 200 sidor i Vagants osannolikt ambitiösa dubbelnummer (3-4 2016), det sista som utkommer under Cappelen/Damms försorg. Nu torde finansieringen ordnas ändå, men det är väl i dagsläget oklart hur fortsättningen blir.

Det här numret är fokuserat på det något spretiga begreppet ”Guldålder”, och omslaget syftar mot vikingatiden, liksom några av texterna. Att även romarriket har funktionen av guldålder syns i texterna, liksom Japan, med explicit hjälp av Mishimas försök att instifta en egen armé. I en text låter Joni Hyvönen seriefiguren Fantomen figurera som exempel på hämnd, och tar resonemanget vidare över i Hamlet-figuren och hur olika översättningar i varierande grad tar till vara tematiken i Shakespeares pjäs. Den typen av översättningsjämförelser är sällsynta men välbehövliga.


Vill man få utblick, perspektiv, upptäcka lite andra inblickar än de inhemska ger, då är det givande att läsa Vagant. Dels för de långa essäerna  i sig, alltid skrivna utifrån en väl avvägd blandning av att vara insatt och att vara engagerad i ämnet, och dels för översatta texter – här alltså Mishima, men också Pessoa och Zagajewski. Pessoa skriver om Portugal som det ”femte imperiet”, och Zagajewski om hur resandet ger beredskap (han kallar det ”fyra periskop” att använda till utblick mot ständigt nya saker och begrepp. Han skriver också om extremhögerns hämmade kultursyn, om hur vardagens sysslor kurerar oss från inspirationens galenskap, samt om hur ironin kan bli ett fundamentet i vår existens. Ja, där skriver han så vackert att jag måste citera (Agnes Banach har översatt). Zagejewski beskriver den som något ”som snarare minner om vinduene og dørene som hindrer bygningene våre fra å bli massive monumenter, og gjør dem til steder man kan bo. Ironien lager nyttige hull i muren, men uten murvegger må den ha trengt inn i tomhet.”
 
Nog för att vi kan läsa de här herrarna också på svenska, men då är det oftast andra texter det är frågan om. Du har förmodligen inte heller läst Thomas Assheuer på svenska? Här finns en essä on högerpopulism, och du kan väl orka läsa den fastän den inte handlar om Trump? Här frågar han bland annat hur dessa väljare upplever sig äntligen ha blivit förstådda på.  

På twitter ondgjorde sig Malte Persson nyligen över att ingen svensk tidning recenserat det han ansåg vara årets bästa bok, Andrej Platonovs roman Tjevengur (hallå, jag gjorde det i Vi!). Här recenseras i alla fall den norska utgåvan, på ett utrymme som kompenserar minst ett par saknade svenska recensioner. Det är Odd W. Surén som recenserar, med tricket att gardera – han skriver ut två alternativa avslutningar när han ska värdera boken (något att lägga på minnet). Mats O. Svensson har vidare gjort en gedigen läsning av Adonis utifrån några av de senast utgivna böckerna på svenska – även det ett välbehövligt arbete. Adonis hör till de författare som ofta omtalas, men det är som att ingen verkar läsa honom på allvar – förrän nu då Svensson gör just detta. 

Vad mer? Texter om norsk nationalism, om vikingatidens lockelse – exemplifierat bland andra i tv-serien Vikings och nymornat intresse för Kristin Lavransdotter (en svensk nyutgåva kom ju förra året), om hur norsk film behöver behandla andra världskriget för att nå storpubliken.

Men anledningen till att det är mödan värt att läsa Vagant ligger i hur de konstant väcker liv i idéer. Här handlar det bland annat om det lönlösa i att vara tillbakablickande. Men det är inte hela sanningen, för visst, vi kan behöva det perspektivet. Men det är förödande att inbilla sig att det är där svaret på nutidens problem ligger. Det är alldeles för lätt att idealisera det förflutna. Det Vagant gör så bra är att visa hur komplex verkligheten är. När vi betraktar något – oavsett om det är i nutiden eller i historien – måste vi bevara den kritiska blicken.

Så, de väcker liv i de idéer och tankar du inte visste att du behövde tänka. Det må låta som en enkel uppgift, men det är ingen garanti att du lätt hittar sådant i dagstidningar eller andra kulturtidskrifter. Det vill säga, artiklar som vågar erbjuda ett nytt sätt att se på världen, och inte bara bekräftar och summerar ett allmängods.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar