att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

3 juli 2015

Nervsystem. Ung dansk poesi, [red] Jonas Rasmussen, ellerströms


Vi har all anledning att vara avundsjuka på den dynamiska och uppkäftiga danska poesiscenen. En ny ovärderlig antologi samlar femton av de bästa som debuterat de senaste tio åren.

Skyll dig själv om du har missat det spännande som händer just nu i den danska poesin. Jag tror det är två saker som utgjort grunden för den gynnsamma utvecklingen: dels ett starkt självförtroende, grundat på en trygghet i att det man gör är nödvändigt, och dels de starka förebilderna som finns att mätas mot.


På 80-talet gavs Ragnar Strömbergs antologi Beväpnad med vingar ut, vilket var mitt första omtumlande möte med den danska dynamiten. ”Jag skriver till dig / för att själv bli levande”, inledde Pia Tafdrup, och jag förtrollades som ung novis av henne, liksom av Michael Strunge, Søren Ulrik Thomsen, Pia Juul och de andra sju i denna bok. 2002 gav ellerströms ut en liknande antologi, ”Och ditt hjärta slår och slår. Tolv unga danska poeter”, en bok som nu följs upp av Nervsystem. Ung dansk poesi, med femton talangfulla poeter. De är dessutom mer profilstarka än de tolv från förra boken.  

De unga danska poeterna nu har den starka 80-talstraditionen att både luta sig mot och ta spjärn mot. Det skapar förutsättningar för friktion, och det är på alla sätt och vis uppfriskande att ta del av deras respektlösa attityd.

Redan 1987 slog Strömberg fast att hans urval ”har det gemensamt att de är sinsemellan mycket olika.” Skillnaden nu är väl att dessa femton nya poeter är ännu mer olika. Av dem har fyra redan översatts till svenska, och tre till väntar i höst, däribland den kanske bästa av dem alla, Theis Ørntoft med boken Digte. Av en slump har jag själv lusläst den danska utgivningen sedan 2012, och det är häpnadsväckande att följa hur bok efter bok överträffar redan högt ställda förväntningar. Det största förlaget Gyldendal ger till skillnad från de svenska motsvarigheterna ut mängder av debutanter varje år.    

Det mest utmärkande är egentligen att samma sak gäller 2015 som gällde 1987. De danska poeterna utmärker sig mot sina svenska kolleger främst genom att vara mer konkreta än abstrakta. Metaforerna som används är djärva, hisnande, uppkäftiga. Den chockerande direktheten fanns redan på 80-talet, bland annat i Strunges rapporter från psykoser. Här skrivs det uttryckligen och explicit om det privata, om sex, svett, blod, toalettbesök, sjukdomar, gränslösa erfarenheter – kort sagt: om liv.

Eller, i Yahya Hassans fall, ett versalt LIV! De är också mer inriktade mot bloggar och närvaro i sociala medier, och går i dialog med sina läsare på ett helt annat sätt än svenska poeter. En viss utveckling har skett på senare år mot en mer politiskt orienterad poesi, även om Maja Lee Langvad redan 2006 skrev hätska dikter om Pia Kjærsgaard och den danska rasismen.  

Så boken Nervsystem är både ett tidsdokument för framtiden att begrunda och en hyperaktuell bok som du sannerligen borde göra allt för att hitta fram till. Men var beredd på att det svenska knallpulvret här har bytts mot dansk dynamit.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 3/7 2015)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar