att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

30 dec. 2010

Vintermusik

Jag lyssnar på den danska musikern Agnes Obel, som bor i Berlin och på skivan ”Philharmonics” skriver låtar om träd och floder och snö och musiken är stillsam och sparsmakad: givetvis har hon jämförts med Kate Bush, Cat Power och Joanne Newsom, men det enda jag kan tänka på är det melankoliska hos Nick Drake, och då menar jag inte texterna i sig, även om det finns rader som dessa:

The doubt will creep and crawl in on you

The dark will leap and fall upon you

Come back now, come back now

Let it be, let it go, let it fall, let it blow

Let it come, let it go, let it fall, we will know.”

Nä, jag tänker mer på hur musiken strider mot det påträngande och rör sig tålmodigt långsamt; det är vintermusik, lämplig för dessa stillastående dagar då himlen är helt tom – som den enkla pianomelodin i ”Just So”, ett nästan lyckligt avbrott i den annars mörka ljudbilden. Som bonusspår på iTunes-utgåvan finns en cover på ”Katie Cruel”, den amerikanska folksången (Nick Cave lånar första versen till sin sång ”When I First Came To Town”) - även om det är svårt att nå upp till storheten i Karen Daltons avskalat enkla version från 70-talet är det här nästan lika förkrossande känslomässigt gripande. I den här intervjun i Information talar Agnes Obel om sin läsning av Inger Christensen, men också hur musiken är viktigare än orden. Förgäves har jag sökt recensioner i svenska tidningar (i DN handlade mer än halva den korta och ljumma recensionen om att en låt använts i tysk tv-reklam), men vi har fullt upp med att hylla våra (in)hemska singer-songwriters, som trots överskattningen inte är i närheten av att beröra på det här sättet. Och på tal om texter, tycker jag att fler svenska artister – om de nu ska sjunga på engelska – ska lära sig att ställa ambitionerna så här högt, som i ”Avenue”, där Obel personifierar rät och fel: ”Right rode away long ago / Before rescuing wrong from below”. När man hör dessa rader funderar man på om hon inte har lyssnat på Nick Cave lika mycket som på Karen Dalton. "Riverside" handlar om drunkningsdriften.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar