Kungens natt; Över mitt ögas dag, David Zimmerman, Pamflett; Irrlicht

 

Tidigare i år gav David Zimmerman ut Ark, en av årets finaste svenska diktsamlingar. Varför nöja sig med det? Han har nämligen gett ut ytterligare två märkliga böcker i år, och jag läser med höga förväntningar. De har möjligen flugit något under radarn hos många, utkomna på mindre förlag i det mindre formatet. Det är dels ett häfte i förlaget Pamfletts serie Poesipamfletten, Kungens natt, dels ett häfte i förlaget Irrlichts pågående serie med installationer av ljud och text, Över mitt ögas dag.

Till Över mitt ögas dag finns en QR-kod som ger tillgång till en inspelning där Zimmerman med hypnotisk röst läser dikterna, delvis ackompanjerad av Lisa Stenbergs ljudverk. Jag anbefaller denna lyssning, som förstärker det milt excentriska i dikterna. Delvis har Zimmerman utgått från Vilhelm Ekelunds översättningar av antika grekiska gravskrifter. Så täcks lager på lager, där Zimmerman skriver i dialog med Ekelund i dialog med grekiska epigram. En aning svindlande blir det allt: ”Allt blir inte marmor / även litet bi kan frysa / eller andra ansikten / som jag aldrig vetat”.

Dikterna i sig är fragmentariska, och sprider sig över boksidan. Samtidigt hålls de samman av en uppenbar vilja att dokumentera inte bara ett förflutet, utan också en samtid. Zimmerman blir sällan uttalat politisk, men det finns ett drag mot indignation över sakernas nuvarande tillstånd, eller ett agg mot det som hotar vår värld: girigheten, egoismen, intoleransen, oviljan att uppfatta det som är vackert. Så blir dikten i sig ett starkt ljussatt rekviem:

med lungornas omfång skrapar

natten, dold av

rapporter om nya lagar

och större skada är

glömskan hur ungar plötsligt

redan är vana

och tvättar sig själva och står i sitt nu

I pamfletten Kungens natt förekommer en dialog mellan ”jag” och ”kung”, där det antika Grekland återigen bildar fond. Konturerna av kungen Oidipus kan anas, men det är i så fall ett porträtt som betonar det tidlösa hos makten, och de politiska beslut som drivs igenom utan vare sig eftertanke eller omtanke (det låter bekant för den som följt de senaste årens inrikespolitik). Där finns den dubbla betydelsen i ordet ”tron”:

kung    Men i slutet på den där sagan.

              Vad betyder ordet tron

jag        Kungens stol eller

              som i detta fall som

              i att ha en tro. På Gud

              Något som bestämmer

              som ser dig hela

              tiden förstår du

Tidlöst är också härskarens storhetsvansinne, och oförmågan att anpassa sig till omvärlden och hellre kräva att den ska stämma överens med ens egen övertygelse. I Ekelöfs satir över den svenska funktionalismen, dikten ”Till de folkhemske”, skriver han: ”Av hänsyn till de estetiska kraven / (som också är ändamålsenlighetens) / har arkitekterna gjort molnen fyrkantiga”. Hos Zimmerman kan det heta: ”Husen här, så raka hårda / att alla får som torra tankar […] Riket ska bli rakt och starkt / av Höga Tankars murbruk”. Zimmerman snabbspolar sig genom historien, där det finns en och annan pik mot de härskare som för tillfället styr riket.

De här två böckerna kan i någon mening sägas fungera som hur det var förr när artister använde b-sidorna till singlar för att experimentera (en bra början: ta del av Siouxsie and the Banshees samling ”Downside Up” för att följa denna utveckling). Ibland blir Zimmermans projekt onödigt snårigt eller internt, och får mig att tänka på vissa konstinstallationer som sällan sagt mig mer än ingenting. Ändå finns det i de enskilda dikterna saker som fäster, och även om de båda böckerna kommunicerar mer med varandra än med läsaren vill jag inte vara utan en avlyssning av vad de har att säga varandra.