Mats Kolmisoppi tar sig an kärnfamiljen i sin nya roman. Den berättas i två delar, där del ett är en uppväxtskildring som inleds samma datum som kungen gifter sig med drottningen, sommaren 1976. Där finns konventionellt nog VHS, Nintendo, serietidningar. Men oroväckande nog utsätter föräldrarna sonen Filip för rojalistisk indoktrinering. Del två utspelar sig efter döden, där den artificiella tillvaron för döingarna förevisar kusliga likheter med vårt nuvarande predikament.
Det här är anarkistiskt, muntert och uppfinningsrikt, främst när vi i första delen tar del av alkohol- och sexneuroserna hos den unga huvudpersonen. Även om de absurda dragen bevaras i andra delen ges läget mer bekymmersamma konnotationer. Kolmisoppi använder sidospår för att berätta en historia som vinglar fram på ett förtjusande sätt, där språket förmedlar sina aviga lärdomar fantasifullt och originellt. Det blir en nyskapande roman där alla ens skratt fastnar i halsen, eftersom bilden av kärnfamiljen är så förvrängd att den visar sanningen med ohygglig exakthet.
(Också publicerad i Vi, 3/21)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar