Sanna Tahvanainens roman Körsbär i snön från 2019 inleds med berättarjagets tillkännagivande: ”Jag borde heta Sylvior, inte Sylvia. Sylvior Plathor. Jag är pluralis, inte singularis. I mig finns hur många Sylvior som helst. En på varje sida. Ibland ännu flera.” Det är en adekvat beskrivning av vad som skett med författaren Sylvia Plath, vars biografi blivit ett prisma som genererat flertalet fiktiva verk. Allra senast Elin Cullheds roman Eufori, som vann Augustpriset förra veckan. Men det finns anledning att studera vad det är för lockelse som dragit så många författare till just Sylvia Plaths levnadsöde, och hur det påverkar bilden av ett författarskap att det biografiska stoffet blir utsatt för ständig omtolkning.
(Skriver om Sylvia Plath och romanerna om henne på SvD idag.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar