Nonsensdikten har
ingen riktig tradition i svensk poesi, även om Ekelöfs Strountes kvalar in, liksom Isabella Nilssons Nonsensprinsessans dagbok från i våras. Finlandssvenske Peter
Mickwitz nya bok Leksikon [sic!] kan
läsas som nonsens: en ordlista med 500 felstavade glosor visar nya möjligheter
för poesin. Här finns den typ av ”kreativa felstavningar” som ibland blir
fallet då osäkra språkanvändare eller dyslektiker skriver. En dyslektiker kan
visa nya riktningar för ett språk som stelnat i klichéer.
Ett representativt
urval kan lyda: ”koncentradition / svenskkota / svaghetstacken / osöker /
undervissna / distrahedra / minismal …” Är det poesi? Äsch, vem bryr sig: det
är roligt, och om det ibland ter sig som trams kan jag tycka att svensk poesi
skulle må bra av lite mer trams. Det här är en bok som roar för stunden, men
den har också förutsättningar att ge bestående intryck, i en mer allvarligt
syftande essä om läsning som bihang. Varför inte börja odla några egna lekfulla
felstavningar? Jag kan bidra med ”doktator”.
(Också publicerad i
Jönköpings-Posten 2/11 2018)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.