På väg, Luisa Famos, översättning Ingmar Söhrman och Jonas Ellerström, Trombone

Det går att läsa sig till att Luis Famos (1930-1974) hör till de mer prominenta författarna som skrev på rätoromanska, det som är huvudspråk för en halv procent av Schweiz befolkning. Hon var poet, gav endast ut två diktsamlingar. Ur dessa har Ingmar Söhrman och Jonas Ellerström valt ut tolv korta dikter att översätta, i boken På väg till Trombones föredömliga Svavel-serie med ”sexton sidor koncentrerad litteratur”, som förlaget upplyser med en passande lakonism.

 

Koncentrerad är verkligen ordet för Famos dikter. Den korta presentationen på baksidan – formatet medger inget för- eller efterord – gör en jämförelse med Emily Dickinson och Edith Södergran. Jodå, även här finns kosmiska visioner som uttrycks så förtätat och ordknappt att dikterna hålls samman av tryck som härrör både inifrån och utifrån. Samtidigt finns det en del expansiva anspråk i hur hon anger naturen som en uttalad resurs för diktjagets interaktion med omvärlden.

 

Inte minst i en vacker snödikt, ur en svit centrerad kring årstiderna, där de egna känslorna samspelar med naturens nycker:

 

Så som det snöar i dag

har jag aldrig sett det snöa förr

Snöfall på snöfall

släcker eldarna inom mig.

 

Ja, och årstidernas växlingar gör sin verkan i flera av dikterna. Det är känsligt och känslosamt. Den extatiska livsenergin som kan skönjas bryts och byts mot det sorgesamma och vemodstunga; det finns i dikterna också en kombination av en stark drivkraft och det viljelösa uppgåendet i något annat. Diktjaget är född i Lejonets tecken, och bär med sig lejonets egenskaper: ”Jag rister manen / och med tassen / döljer jag fumligt en tår.”  

 

Det kan tyckas vara typiska ämnen för poesi, och i någon mån är det förstås också det, med naturen och den lite allvarligt sorgsna anblicken på existensen. Jo. Det som ser enkelt ut innehåller dock åtskilligt av löftesrika antydningar. Detta tunna häfte kan förstås inte bli annat än just antydningar, men nog vill man läsa mer av en poet som ger intryck av att ha en så egensinnigt stark och bärkraftig röst.