Tre lyrikböcker på små förlag har utkommit i höst, och jag ska här försöka göra ett anspråkslöst försök att samla mina intryck om dem. Det rör sig i stora drag (och i små drag) om ganska annorlunda uttryck, kort sagt: böcker som befinner sig i det originellas räjonger. Böcker som är udda, men också nödvändiga, inte minst genom att vara just udda och lite off. Vår värld har tbh redan för många böcker som är on. Förlagen heter Eljest, Pamflett och Lyrikvännen – ja, du fattar.
Jag vet inte hur länge förlaget Eljest har funnits – kolofonen anger att Siri Landgrens tunna häfte Alietet – att konstitueras av skillnad har nummer 02, men jag kan inte hitta vidare upplysningar. Det är ett smalt häfte i pamflettens form, av konstnären Landgren, som tidigare arbetat med ljud, i arbeten om kroppen, identiteten, rösten, jaget – med andra ord en bra utgångspunkt för en poetisk undersökning. Landgren hämtar stöd hos bland andra Beckett, för detta poetiska arbete i gränslandet mellan konst, filosofi och poesi.
Boken är tillkommen i nära samarbete med formgivaren Edith Ekström. Här finns blyertsteckningar av abstrakt slag, men också en lek med typsnitten, för att förstärka temat om annanhet och olikhet. Betoningen ligger på ”att skapa skillnad”. Det här åstadkoms också genom hela den tunna boken, som trots det begränsade formatet bär på åtskilligt av betydelser och innebörder. Begreppet ”alietet” får sin förklaring:
Att orientera sig efter alietet
är att skaka av sig kravet
på identifikation
och skrida till handling.
Göra skillnad.
Notera då hur verbet ”Göra” särskiljs. Denna annanhet visar sig också i poetens identitet som ”meta-ickebinär”, som fungerar som ytterligare ett sätt att betona hur olika vi är och att vi gör bäst i att respektera denna skillnad. Uppsåtet är att ställa sig utanför samtidens fixering vid likhet, vid identitet som en etikett. Det är också en bok som är svår att bedöma, men det görs tydligt att dess provkarta ändå pekar ut något väsentligt om skillnader.
Pamfletten återkommer i förlaget Pamflettens serie böcker, även om de har breddat sin utgivning på senare tid med Pooneh Rohis långa diktsamling Genljud, och nu sitt första översatta verk, som också avviker från de tidigare tunna häftena. Aubrey Birch är liksom Landgren i första hand konstnär, och boken Vesicapiscis – översatt av flitige Erik Lindman Mata – är ett något matigare häfte.
Det här handlar i någon mån också om skillnader. Närgånget skriver Birch om relationer, och hon tar också hjälp av filosofin för att säga saker om vad som är det unika i oss: ”Jag orkar inte möta mig själv så därför möter jag mig när jag vänder mig bort. Det är allt jag kan hoppas på att vara. Ett mötande och en vändning i rätt riktning.”
Att ställas inför sig själv kan vara det värsta av allt. Birchs dikter vågar närma sig sådana möten, hur fasansfulla de än kan verka. Vad som uppstår är en slags existentiell leda, där de gränser vi sätter upp blir godtyckliga men ändå starka, svårgenomträngliga och definitiva. Birchs språk är spetsfundigt och vidrör språk i sin mest subtila form, i en slags monolog om tystnadens koreografi. Fascinerande!
Slutligen utkommer från tidskriften Lyrikvännen sedan 2020 den ”lilla serien” med små gula häften. Nummer 71 är den ryske futuristen Velimir Chlebnikovs Kriget i en musfälla, översatt av Mikael Nydahl, som också bidrar med en grundlig introduktion till denna poet från modernismens linda (Chlebnikov dog 36 år gammal 1922). Årtalen 1914-1918 – första världskriget – 1917 – ryska revolutionen, samt 1922 – året då ryska inbördeskriget avslutades – blir viktiga hållpunkter.
Fast kriget är tidlöst, något vi fått en påminnelse om av Putins invasion av Ukraina för drygt två år sedan. Chlebnikov skriver utifrån ett ryskt Charkov 1915-1919, det som på ukrainska heter Charkiv. Dikterna går att koppla till Birch, genom att som sitt ursprung ha tystnad som underförstådd tematik. Och ja, tystnaden behöver vi bemöta. Nydahl har arbetat med översättningen sedan 2009, och det är ett viktigt bidrag till vår förståelse av det pågående kriget.
Chlebnikovs bildspråk är våldsamt, men det är också nöden som kräver dessa åtbörder, dikterade av ett språk som aldrig slår sig till ro med cerebrala bryderier. Att dikternas nummer hamnat i oordning, liksom bokens paginering, är något som inte nämns, vare sig i inledningen eller i fotnoterna. Det blir i vilket fall en passande inramning, för att visa hur all ordning har satts ur spel av det blodiga kriget och hur döden tar ynglingarna från sina mödrar:
Människor, var är det ni befinner er?
Ni har inte lyckats ta er ut
ur era anfäders vita gravar,
här är bara döden, som rosslande och
darrande uppbådar sina sista krafter.
Sammantaget är det här tre mycket disparata böcker, från Landgrens bejakande av skillnad, via Birchs ödmjuka försök att närma sig den andra, samt Chlebnikovs desperata vädjan till något yttre, ett samvete eller bara en lyssnande medmänniska. Skam till sägandes var jag ovetande om Landgren och Birch sedan tidigare, och Chlebnikov kom på svenska för exakt femtio år sedan när Lyrikvännens Lilla serie var nystartad. En kan hoppas att det är en serie som får finnas i minst femtio år till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.