Silver, Hanna Ylöstalo, Förlaget

Silver är den eponyma YA-debuten av finlandssvenska Hanna Ylöstalo. Protagonisten Silver följer det spår många andra YA-protagonister lagt före henne. Hon slutar gymnasiet för att börja plugga litteraturvetenskap på universitetet. Hon har ett tjejgäng med Senja, Cami och Maya. Det dricks en del alkohol, det äts nudlar, det körs lite bil, det hånglas med killar. Kort sagt: typiskt studentliv introduceras, inklusive obligatoriskt meningslösa sommarjobb.

På ytan händer inte så mycket. När hon flyttar in i lägenheten finns en grannkille som röker på en balkong. Några studiekamrater introduceras. Men det blir aldrig någon riktig universitetsroman, då Silver dröjer sig kvar vid det förflutna, vid gemenskapen i tjejgänget. Hon längtade efter det nya, efter att få bli kvitt allt det trånga och välkomna friheten i en ny stad. Men det är inte så enkelt, då hon fortsätter tänka på avgörande händelser som föregick flytten.

Silver är en ganska vagt tecknad huvudperson. Man anar att något är vajsing, men vi får inte riktigt inblick i de problem som format henne. Som att hon väver in sig i meningslösa lögner. Att hon inte verkar tillåta sig själv ett uns av lycka, att hon har så svårt att känna sig älskad eller ens uppskattad. Gemenskapen i tjejgänget är också skör och något som hon knappt vill kännas vid.

Det som gör Ylöstalos roman fascinerande, trots den här konturlösheten, är att hon avstår från förenklingar. Hon visar hur ont det gör att bli vuxen, och att det är en rörelse som sällan sker linjärt eller följer en snitslad bana. Silver blir en trovärdigt gestaltad sinnebild för den här utvecklingen. Hon hamnar i ett slags limbo, där hon måste avgöra hur hon ska värdera den gamla vänskapen i relation till de nya som åstundar, bara hon går med på dem.