I gränslandet
mellan poesi och prosa har debutanten Lina Hagelbäck skrivit en
sensationellt bra bok. Det är ett uppslitande kärleksdrama mellan
två kvinnor, men också en övertygande kärleksförklaring till
litteraturen och språket.
En enkel definition
på en bra bok lyder att den ska vara efterlängtad, och allra helst
på så sätt att du inte förrän efteråt förstår att det var
just det här du sökte efter och väntade på. En sådan bok är
Lina Hagelbäcks ”Violencia”, där jag klentroget ställer mig
frågan hur ett så välskrivet och moget verk kan ha skapats av en
debutant.