undantagsvis utan titel, Julian Peter Messner, översättning Jörn Lindskog, Thorén & Lindskog

 

Hur ofta kan du säga: ”det här är en bok som saknar motstycke?” Vad du än svarar på det kan det tydas som ett ”inte tillräckligt ofta”. Men jag måste få säga några ord om Julian Peter Messners diktsamling, undantagsvis utan titel, som nu utkommer i Jörn Lindskogs översättning. För hur ofta har du läst en bok av en författare med Downs syndrom?

Downs syndrom är en funktionsnedsättning som beror på en extra kromosom i kroppens celler, enligt 1177. ”Trisomi 21” lyder en teknisk definition, och det är också så Messner inleder diktsamlingen, med upplysningen att upptäckten av det som i många fall leder till abort. Titeln ”vid tveksamhet bortvald” är en stark inledning, men också en bister påminnelse om livets villkor. Hade hans mamma valt att avbryta graviditeten hade vi inte kunnat läsa den här boken, men det är bara början på perspektivskiftet: viktigare ändå är att då hade livet varit utan människan Julian.

Enligt vad man kan läsa sig till är ett genomsnittligt IQ för den som har downs syndrom 35-70. Nå, det säger mig inte mycket, förutom att jag antar att man bör ligga en bit över 100? Av oklar anledning gjorde jag ett IQ-test när jag gick i mellanstadiet, men jag fick aldrig se resultatet: jag misstänker att jag ligger lågt, för logiskt tänkande har aldrig varit min grej. Min poäng är att Messner visar att det går att skriva bra poesi även om ditt IQ befinner sig på tvåsiffrig nivå.

Och vad då ”bra poesi?” Kan det inte räcka med nödvändig poesi? Messner skriver något som fyller en funktion och ett tomrum. Vad jag kan utläsa av de här dikterna är att de berikar min värld, och jag ställer sällan andra krav på den poesi jag läser. Messner ger mig en inblick i sin tillvaro, och den vill jag inte vara utan. Han skriver rakt på sak om sina konstnärliga drivkrafter, som innebär att skriva dikter, att måla tavlor – flera av hans teckningar bifogas i samlingen, och ett par av dem är imponerande utförda – skapa musik. Han är kort sagt en allkonstnär.

Messner är född 1986 i Sydtyrolen i Italien. Han skriver på tyska. En av de teser han framför är att det trots kromosomavvikelsen finns fler likheter än skillnader mellan honom och de som inte har Downs syndrom. Den första självbiografin av någon med Downs syndrom skrevs 2020 av David Egan, och heter just More Alike Than Different. Messner skriver sina dikter med humor och vasst temperament, som i en kortare dikt om vårstädningens våndor:

sorgsenheten tog jag i min famn

gungade och smekte den

då upplöstes den

med ilskan dansade jag

tills den skingrades

men glädjen

har jag spärrat in i mitt hjärta

så att den inte kan försvinna

Jag skulle hävda att Messner erbjuder två saker: dels det nya perspektivet, dels det bekanta perspektivet. Det vill säga: dikter som både utmanar det vi tror oss veta, och också bekräftar det vi tidigare bara har anat. Här finns exempel på dikter som åskådliggör det universella temat om hur vi ska tygla våra tankar. Hur var det Hamlet sa? ”Jag skulle kunna vara innesluten i ett nötskal och ändå kalla mig kung över en oändlig rymd. Vore det inte för att jag hade dåliga … tankar? drömmar?”

Världen är överfull av poeter som skriver en poesi som bara är intresserad av att visa upp sig som poesi. Messner använder formen för att åstadkomma något varaktigt: han skriver inte poesi för att sola sig i glansen som poesin fortfarande åtnjuter. Messner skriver om rädslor, om drömmar, om kärleken som något både enkelt och självklart och något mycket svårt och jobbigt. Kärleken lockar också fram en av de starkaste dikterna: ”hon drömmer i mig / när vi promenerar / går solrosen bredvid”. Några porträttdikter hör också till de starkaste, där han ger var och en unik egenskap, för att visa att han sett dem och deras egenart.

I ett efterord hävdar Elmer Lochler att Messner skriver poesi utan att vara bekant med poesins verkningsmedel. Det må stämma, men på samma sätt som barn kan åstadkomma poesi i sin vardag – en av mina söner när himlen var på väg att bryta ut i ett åskväder: ”Det är ett sår i himlen” – kan förstås poesi skrivas utifrån en högkänslig intuition, något Messner visar med ackuratess. W.B. Yeats ord: ”How can we know the dancer from the dance?”