Onämnd, oglömd. Ei mainottu, ej unohtettu, Majvor Mäki Sjöberg, Black Island Books

För två år sedan debuterade Majvor Mäki Sjöberg, född 1941, med den övertygande samlingen Kaunisvaara. Nu utkommer hon med Onämnd, oglömd, som ger ytterligare anledning att se henne som en av senare års mest fascinerande svenska debutanter, alldeles oavsett vid vilken ålder hon debuterade.

Det är dikter som utgår från Tornedalen och som erbjuder ordknappa skildringar av miljön och människorna, med en särskilt fin känsla för naturen. Investerat i dikterna finns en häpnad som flera gånger blir förbluffande: en enkelhet som har mejslats fram, där bara det nödvändiga återstår. Sjöberg arbetar med ljud, med tystnader och pauser, och ger sina dikter en rytmik som stundtals är unik: ”ur djupet ur tidens gömma / kall stiger oron / som ett eko / bär jag den”.

Med den äldre människans självklara auktoritet uttalar hon sig om liv och död och ger begreppen tyngd och substans, som när hon i en svit dikter beskriver ett barns död och begravning. Delar av boken är skrivna på meänkieli (tornedalsfinskan), något som förstärker mitt intryck av den här bokens säregna skönhet.