Bokmässan 2012

 Foto: Fredrik Sandberg / Scanpix

Statens litteraturutredning, ett behändigt dokument på 631 sidor (nej, jag har inte läst hela), slår återigen fast att läsningen minskar, i synnerhet bland de unga, och ännu mer i synnerhet bland unga män. Till bok- och biblioteksmässan i Göteborg vallfärdar dock de återstående allt mer fridlysta läsarna.

Ur demografisk synpunkt kan nog hävdas både att medelåldern ter sig rätt hög, liksom att andelen kvinnor utklassar andelen män. Men nog finns det utrymme för läsare, och några tecken som inte enbart väcker farhågor om en olycksbådande framtid för boken och litteraturen.

Till exempel att ett seminarium om James Joyce lockar en fullsatt åhörarsal, trots att det inleds så tidigt att man knappt har hunnit torka bort sömngruset ur ögonen. Eller på Joyce-språk: Leopold Bloom har vid det laget den 16 juni 1904 hunnit klappa sin katt (”Mrkrgnau”), köpa sig en bit njure som han steker till frukost , och gå på skithuset, i romanen ”Ulysses”, som var föremålet för diskussionen.

Kritikerna Jan Gradvall och Sara Danius och översättaren Erik Andersson får till ett fint samtal om den här romanen, även om jag tycker att deras entusiasm är en smula för ensidigt översvallande. Tillsammans med diskussionsledaren Stephen Farran-Lee bildar de ett slags Team Joyce, medan jag själv tillhör Team Woolf. Men deras råd att inte vara så himla respektfull inför klassikerna kan jag helhjärtat ställa upp på: en anledning till att klassikerna är så slitstarka är att de tål en omild behandling.

Du kan också glädjas åt att slinka in på övervåningens rum för poesi och höra enstaka diktrader få fäste, rader som du givetvis inte förstår för stunden, men som ändå har kraft att plantera något löftesrikt hos dig. Eller att du kan lyssna när Inger Johansson läser ur sin översättning av Mircea Cărtărescus dagbok. Eller köpa den svenska översättningen av Nadezjda Tolokonnikovas slutplädering i rättegången mot Pussy Riot. Eller höra när Aftonbladets Natalia Kazmierska kallar den nystartade litteraturtidskriften Const Literary (P)review för ”en hipp tidskrift”. Det är väl ändå hoppingivande om litteratur kan bli ”hippt”?

Du kan också se att de små förlagen konkurrerar med de större på samma villkor. Åtminstone nästan. De små förlagen är svårare att hitta, men kontakten är personligare, och kan resultera i engagerande möten där om du inte har koll på klockan.

När du har gått omkring ett slag på mässgolvet efter att ha besökt så många seminarier som du hinner upptäcker du snart att det är en slags rundgång mellan författarna. Vänta nu, Jan Guillou, har du inte sett honom tidigare, både i år och förra gången du var här, och gången innan?

Jo, om det ska framläggas någon kritik mot mässan är det väl att den i år har haft svårt att locka spännande namn. I slutet av augusti hölls en litteraturfestival i Louisiana i Danmark, med gäster som Patti Smith, Jonathan Safran Foer, Anne Carson, Alan Hollinghurst och Jeffrey Eugenides – de tre sistnämnda är samtliga aktuella med böcker i svensk översättning i höst.

Så kallade litterära superstjärnor är förstås inte det viktigaste, men för bokmässans (eventuella) överlevnad krävs det nog att de kan stoltsera med något mer prominent än – ja, Jan Guillou och Herman Lindqvist.

Men trots detta lite sura gnäll lämnar jag spektaklet med en smått positiv känsla. Även om läsplattor blir allt mer populära känns det fortfarande avlägset med en mässa utan det där konkreta mötet mellan läsaren och den fysiska boken. Som Bonniers nyutgåva av ”Ulysses”, en tung pryl som du kan införskaffa och läsa och skita i att andra kallar det för en svår bok.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 29/9 2012)