Säger/Singer, Sara Gordan, Poesipamfletten

 

Senast vi hörde av Sara Gordan – om vi undantar att hon är en flitig översättare från franskan – var det med romanen Natten, den kusligt inträngande skildringen av en mors förtvivlade och misslyckade försök att nå fram till en tonårsdotter som umgicks med faran. Tveklöst en av senare års bästa svenska romaner. Nu i höst har hon gett ut poesi i den serie som Poesipamfletten sedan 2021 envetet och målmedvetet gett ut. Häftet Säger/Singer har också natten som tema.

För här verkar Gordan ha hörsammat Hélène Cixous uppmaning (hon har tidigare översatt Cixous): ”Skriv istället för att vända dig mot väggen och somna om igen.” När börjar natten? Enligt svensk standard (jag har kollat) infinner sig de nattliga timmarna mellan 22:00 och 06:00. Om du inte heter Bruno K. Öijer kan ingen tvinga dig att jobba dessa timmar. I fyra korta tvåtimmarssjok utspelar sig Gordans långdikt.

I dikten är det ett par som håller sig vakna, eller försöker mota bort sömnen. För somliga av oss är sömnen något som vägrar infinna sig utan kemisk hjälp. Natten bär förstås sina romantiska konnotationer; för Stagnelius var det vallmon som bekransade sömnen. Hos Gordan har John Blund morfin i sin påse.

Som uttalad intertext fungerar sagor av Isaac Bashevis Singer (därav den slashade titeln). I det nattliga landskapet förekommer också den figur av lera som judisk kultur erkänner som Golem. Det här får dikten att kantra inte rakt mot skräcken, utan mer mot en tillvaro där konturerna har lösts upp. En slags absurd realism, bara. Men det finns något vagt hotfullt i vad diktens kvinna tar sig för: ”gå ut lite hon tar / stövlarna lien och / stänger dörren sveper / bladet längs marken näckrosorna / rasar från / väggarna blöder”.

Det finns i dikten en rädsla för att bli främling inför sig själv. En av Singers sagor handlar om en man vars skor står felvända, som gör att han inte kan företa sin promenad till Warszawa, utan han tvingas vända hemåt till sin familj. Väl där vägrar han erkänna hustrun och barnen, så det främmandegjorda är intakt genom natten. Allt går inte att ställa till rätta, även om dikten kan försöka. Kanske inte allt ska ställas till rätta heller?

Det ljus som morgontimmarna antyder kan inte skänka någon varaktig lindring:

hon

sitter vid den döda

mobilen och

vet inte: ljuset ska

komma

dagen

ska smälta näckrosorna och

vända deras skor

rätt

De här korta böckerna som Poeispamfletten ger ut fungerar som en ventil eller en yta för experiment. Det är frigörande för det stall författare som där kan uppsöka motiv som inte getts plats i deras ordinarie utgivning.