Till dig ska vi bära mjuka saker, Ida Brytnér, Aska

 

Ida Brytnér debuterade 2023 och utkommer nu med sin tredje bok. Men vad är en debut? Jag minns att jag läste dikter av henne i ett nummer av Lyrikvännen 2022, och imponerades redan då av det självständiga tonfallet. Det här har hon renodlat genom sina böcker. Till dig ska vi bära mjuka saker är en bok av en poet i stadigt uppåtgående, där hon hakar i och fortsätter utforska teman som påbörjades med debuten Vecken, vikarna.

Här finns ett vi och ett du, som också illustreras av titeln. De teman som då fortsätter handlar om stumhet och tystnad, genom fem avsnitt som binds samman av långdiktens pågående form. Eftersom världen verkar bli allt hårdare har väl behovet av mjukhet, ömhet och omtänksamhet aldrig varit större (när hörde du ordet ”empati” senast i en politisk debatt?). Vem är det då som kommer med mjukheten, som bär de mjuka sakerna?

Poeterna, så klart. Brytnérs dikter ger röst åt ett kollektiv. Tänk bara på skillnaden om boken hade hetat ”Till dig ska jag bära mjuka saker”. Världen har inte bara blivit hårdare – den har också blivit mer jagkoncentrerad (återigen: när hörde du ordet ”vi” i förhållande till ansvar och skyldigheter senast i en politisk debatt?). Då fungerar Brytnérs dikt som botgöring:

du vänder dig från vattnet och från markerna

när vi vaknar ska vi vakta vid din sida

                                                Vi bär dig

                                                som en smitta

                                                som en skuld

Det är en världsskapande dikt. Att en författare väljer poesin som uttrycksform är en motståndshandling i sig. Brytnér skriver om ett passivt motstånd, och hon gör det i full vetskap att hon därmed inte når mer än ett hundratal läsare. Men hon vet att hon därmed också når djupare in i dessa läsare än de som läser lyssnar på deckare och feelgood (anekdotiskt: enligt vad jag hört mig till lyckas dessa lyssneläsare sällan komma ihåg vilka böcker de har läst, medan en diktsamling av poeter som Brytnér är en oförglömlig upplevelse). Det går inte att ta till sig poesi med en läsning som stelnat i slentrian eller går på slö rutin.

Brytnér skriver om våld och tystnad, om tilltro och längtan – är inte detta bland det vackraste vi har? Hon skriver fram sammansättningar av individer som uppgår i något större, i dikter som bekräftar det som är skört, poröst och trasigt i världen. Ta en dikt som denna – hur ska den ens läsas:

Och om nätterna byter vi

skepnad, sipprar in

som

          handens darrningar

          SAMMANBLANDNINGENS

          utbredda domning

Min läsning skiljer sig garanterat från din, och hur ska man veta vad som ”gäller”? Det som räknas är att här har vi en poet som ger oss bilder att betrakta och uppleva. Genomgående ger Brytnér oss en fullständig frihet. Helheten gjuts samman, även när enskilda dikter kan ge ett lite vagt intryck. Poeterna finns i de mellanrum som uppstår, i de sprickor som världen lämnar åt oss, och världen spricker mer och mer.

Det här är uppenbart en poet som vill kommunicera, som har ett angeläget ärende. Här finns vila och ro – men också den oro som uppstår när poeten finner en balans, en enhetlighet – en jämvikt som inte för en sekund uppmanar oss att andas ut.