Portal, Edith Hammar, Förlaget

 

”Får det lov att vara en kinky liten tidsresa?” frågar [F]örlaget på baksidan, och vem är jag att säga ”nej, tack”?

 

Edith Hammar gjorde succé med sin första bok, den på många plan subversiva Homo Line. Det som imponerade mest på mig då var den helt självklara förmågan att kombinera ohöljd glädje med ett hårt allvar. Hens andra bok, Portal, innebär en höjning av insatsen, där ett konventionellt berättande med inslag av fantasy möter ett oberäkneligt nyttjande av bildmediets fulla potential. Om jag gillade den första boken älskar jag den andra!

 

Storyn: Elia är en ungdom i Helsingfors, med en depression i sitt bagage, och som skrinnar på nätterna för att mota demonerna. En gammal rysk bil från 50-talet står ibland där och går – bokstavligen – upp i rök. Så småningom utkristalliserar sig Eki, en man som verkar leva i detta 50-tal: en portal har slagits upp, där Eila tillåts kliva in i det förflutna. Det här är en berättelse som nuddar vid fantasyn som genre, men behåller något av verklighetens rationalitet: det är tänkbart att Elia bara inbillar sig mötena, att de framkallats av depressionen.

 

Parallellt med Elias nutida tillvaro med vänner och fyllor etableras möten med en annan tid och en annan tidsanda, framför allt. Ekis värld är mindre HTBQI+-vänlig, och det skapar perspektiv till vår egen tid (jag läser Hammars bok medan kvarglömda Pride-flaggor från den senaste festivalen syns lite varstans i stadsbilden). Här får vi lära oss en del om ”gay hockey”, och det om något är väl subversivt. Ändå finns homofobin kvar i vårt samhälle, och jag är inte så inbilsk att jag tror att det går att råda bot på den med en bok, men någon nytta gör nog ändå böcker som denna. Är den då kinky? Nja, det är en förhållandevis städad berättelse, där det finns finurliga saker att upptäcka, såsom en sol som sträcker in sina händer genom ett öppet fönster för att hålla om Elia.

 

Hammars tecknarstil går ändå åt det vilda och uppsluppna hållet. När debuten kom lanserades den som ”en Tom of Finland för 2000-talet”, och det är ingen oäven jämförelse, även om Hammars kroppar sällan är lika muskulösa. Dock finns det också här en uppenbar vilja att bejaka att ordet ”gay” också kan och också får ha kvar sin ursprungliga betydelse. Ungefär som i Elizabeth Bishops förtjusande och gay-iga ”Sonett”: ”the rainbow-bird / from the narrow bevel / of the empty mirror / flying wherever / it feels like, gay!”

 

Den förra boken, Homo Line, arbetade med bild mer än med text, men i Portal låter Hammar texten ta mer plats. Att det verbalt berättade betonas mer gör boken kanske mer lik en traditionell serieroman, men sättet att arbeta med bilderna är helt unikt för Hammar. Hen riktar in sig på detaljer, till exempel ishockeyrören (som vi ser med en förälskad blick), och de många kopparna kaffe som dricks. En gammal skröna berättade att Frank Sinatra skröt om att han spillt ut mer whisky än hans kompisar i the Rat Pack hade druckit. Nå, i den här serieromanen spills det förmodligen ut mer kaffe än genomsnittsfinnen dricker under ett år (och det är ändå mest i världen).

 

Spillet finns också i de ramar Hammar tecknar, där mönstren ibland tar sig in i serierutan på ett effektfullt sätt. Kontrastverkan upprätthålls med den svarta och vita färgen, med åtskilligt av det snövita och det nattsvarta, som endast avbryts av en stark scen som innehåller klarrött blod, som sedan övergår i en annan färg, av anledningar som du antagligen behöver ha läst Jul Marohs serie Le bleu est une coleur chaude för att förstå. Vinklarna är ofta ovanliga, och ibland måste du vända hela boken upp och ned för att uttyda vad som står på.

 

Och det vilda och smått anarkistiska anslaget hos Hammar passar ypperligt till denna både sorgsna och glädjerika historia, som borde kunna slå an hos många svenska serieläsare. Hammar har mejslat fram ett eget uttryck, som faktiskt rör sig allt längre bort från den Tom of Finland-estetik som annars hotar att bli en börda. Hen har skapat ett träffsäkert seriealbum som låter världen bli återförtrollad, och det är inte utan att det går att läsa den här boken och bli – gay.