Se god ut, Carla Lomakka & Erik Lindman Mata, Pamflett

För femton år sedan gav Lotta Lotass ut sin bok Den vita jorden i en kartong med ett oräkneligt antal pappersbuntar. Det var ett projekt som tyvärr inte drivits vidare i större utsträckning. Förrän nu, då Pamflett skapar en liknande kartong åt ett gemensamt arbete mellan fotografen Carla Lomakka och poeten Erik Lindman Mata. Se god ut består av femton ark, somliga vikta A4, somliga i halvformatet A5.

 

Med viss bävan öppnar jag. Arken blandar fotografier med dikt. Fotografierna mestadels i färg, ofta – liksom i Lindman Matas debut – porträtterar de en kvinna sedd bakifrån. Det är mycket hår, mycket kropp, mycket intimt. Ibland också naket, beröringar, hud. Tanken går till det uttjänta adjektivet ”hudlös”. Till sitt antal är det tretton foton och ungefär lika många dikter. En av dikterna dubbleras, vilket kan vara ett misstag – fast, när är någonting någonsin ett misstag? När är någonting en tillfällighet? Är inte slumpen bara en synonym för en annan sorts exakthet?

 

Dikterna berör ordlikheter, och ljudar sig fram mellan ”stjäl” och ”själ” (med ett underförstått ”skäl” i bakgrunden), och mellan ”göm” och ”glöm”. Lindman Mata låter dikten samverka med men också gå emot fotografierna, och i den skärningspunkten uppstår en sällsam villrådighet som texten försöker vila i. Men det är ingen text som vilar eller hittar fram till någon slags stillhet – det är mer frågan om att hålla såret öppet.

 

En bild säger mer än tusen ord, lyder den lögnaktiga klichén. Det är ju bara nonsens – på ett dåligt sätt, dessutom. Dessa bilder säger inte mycket om Lindmans Matas vildsint djärva poetik, men det är samtidigt svårt att tänka bort dem från helheten. Så var det också i Pur, en av de märkligaste och starkaste debuterna från de senaste fem åren.

 

Han sätter saker på spel, och det sker fler gånger i de här dikterna:

 

vilken hunger lyssnar

                                  kroppen till

vilken hunger lyssnar

                                  munnen till

glömmer hungern tanken

                                  kan den det

hungern skvalpar ömsint

                                  som smekning

hungern dundrar våldsamt

                                  som smekning

 

Det är ett sätt att skriva som ifrågasätter de egna motiven som dubiösa, och det är en märklig upplevelse att ta del av detta minnesfragment. Den nakna intimitet som fotografierna så skickligt infångar finns investerad också i dikterna, och därmed uppstår något ytterligare vid läsningen, något som befinner sig bortom avkodning och som sysslar mer med tydning.

 

Förklaring saknas: den här boken eller boxen har ingen text som berättar om den eller ger någon läsanvisning. Den utmanar konceptet bok, och också konceptet läsning. Nyligen initiierade Gunnar Nirstedt en debatt om hur dåligt kvalitetslitteraturen står sig i det mediala fältet med e-böcker och ljudböcker, och det är onekligen svårt att tänka sig hur Se god ut skulle överleva om den överfördes till andra format.