Ett innerligt sätt att förintas, Peter Nyberg, Magnus Grehn förlag

Inom indiemusiken är det vanligt med split-singlar som delas av två band, men inom bokbranschen är det mer sällsynt, även om vi har kunnat se samskrivna böcker på svenska på senare år av bland andra Lina Hagelbäck/Ulrika Nielsen och Daniel Mårs/Charlotte Qvandt. När jag ser att Camilla Mollung och Peter Nyberg har valt att låta var sin bok ingå i en tête-bêche, alltså att man kan läsa den från var sitt håll, går tanken till den split-bok Eva-Stina Byggmästar gav ut med Gurli Lindén 2015, Den rosa öknen/Sandstorm.

 

Eftersom Mollungs bok är en debut så avstår jag från att recensera den (på grund av mitt uppdrag som jurymedlem för Borås Tidnings debutantpris). Nyberg har redan flera titlar på sitt samvete, och grundade och drev tidskriften Populär Poesi i många år. Han är också lärare på Högskolan i Jönköping, och för transparensens skull kan tilläggas att jag givetvis har träffat honom i flera sammanhang i den lilla värld som utgör Jönköpings kulturliv.

 

Ett innerligt sätt att förintas är en ljuvlig titel på en bok, ord som kunde stå på en spännande persons gravsten. Den innehåller tre diktsviter, som behandlar samvaron med naturen och människans våld ur existentiella perspektiv. Genom dikterna rör sig ett jag, som ömsom beklagar ensamheten och ömsom värnar bristen på samvaro. En typisk outsiderposition, kunde man lite slött konstatera, men Nyberg har andra syften än att rida på en våg av epigoner som under 1900-talet har cementerat sitt utanförskap som något ädelt och coolt.

 

Spännande nog medföljer en QR-kod till boken, något som gör mig exalterad på ett sätt jag inte varit sedan jag 1997 tryckte in länken till internetfortsättningen på Gabriella Håkanssons debut Operation B 1997. Men ”operation snabelbeta” må då ha känts som litteraturens framtid, men fick få efterföljare, och dog ut snabbare än du hinner säga ”hypertext”. Fast Nybergs länk leder mig blott till nedladdningar på google drive, så jag kan snöpligt nog inte öppna det digitala appendixet.

 

Det finns en försiktighet i hur Nyberg tar sig an tillvaron och förmedlar stämningar av naturen. Denna försiktighet är ibland en barlast, och hotar att göra dikten anonym, men nog finns rader som sticker ut: ”En gång var allt klart inom mig men jag visste inget. / Nu är allt grumligt.” I dessa goda ögonblick öppnar sig dikterna för de smärre gåtorna, men de som inte för den delen behöver vara mindre betydande.

 

Platsangivelser utmärks, och den värld som skrivs fram är igenkännbart svensk. Det är en värld som finns, men som ännu mer uttalat har funnits: dikterna berör det som har gått förlorat, inte endast i konkret utan också i överförd mening, såsom värden som passerat sin giltighetstid. Här finns en önskan om att tillhöra men samtidigt få vara avvikande, och det är ett rimligt trångmål: vill man ens ha samröre med det man inte känner sig trygg inför? Diktjaget är pessimistiskt, minns ibland sin ungdom, som när han ställs inför en dörr som öppnas mot det förflutna:

 

            I samma stund

jag förstod vad dörren egentligen leder till

började invänjningen. Jag står i

den yrande snön på en gräsmatta

i min ungdom. Och nu. Känner

hur stråna under fötterna viks och brister.

Men fortsätter som om inget hänt

tills inget har hänt.

 

De två sista raderna är starka. Vidare förekommer katter som både spinner och mördar, och genom diktförloppet eskalerar våldet in mot krigsscener som torde vara skrivna innan Putins invasion av Ukraina, men som måste läsas i ny belysning nu. Det är krigsscener som erinrar om några av de texter Isak Sundström skrev i skarven mellan Skriet och sina första soloskivor, där våldet balanserade mellan det verkliga och det önsketänkta. Naturens triumfer där de starkare obönhörligt klår de svagare går att tillämpa också på civilisationen.

 

Det är kanske förlåtligt att jag refererar till musik mer än poesi – Nybergs preferenser märks annars i att han citerar Tua Forsström, Göran Sonnevi och – givetvis – Wislawa Szymborska. För hans poesi är svängig och rytmisk, på ett bra sätt. Speciellt när kverulansen görs mer konstruktiv och skapar utblick.