Friktion, Anna Hallberg, Nirstedt/Litteratur

Den utkom 2001, Anna Hallbergs debut som poet, boken Friktion. Nu ingår den i förlaget Nirstedt/Litteraturs nya poesibibliotek, en serie med klassiska svenska diktsamlingar. Det är raskt marscherat av denna lilla bok, som var så diminutiv när den utkom i Bonniers serie med häften, ”Ny lyrik”.

Det var, och är fortfarande, en diktsamling som är både tjusig och skarp. Det skarpa förstärks av hur orden gynnar hårda konsonanter, klusilerna b, d, k, g, p, t. Därmed bildas en effekt där det är som att äta pop rocks, det kolsyrade godiset som exploderade i munnen och som var så populärt en gång i min barndom innan det kom rykten att någon hade dött av det. Dikter dör man väl inte av, åtminstone behöver de inte förbjudas, såsom skedde med godiset under en tid …

Ljudens betydelsebärande funktion förstärks även av några tjusiga assonanser, som i en av dikterna i den tredje sektionen, ”sex. silver / klingande tingeling / flingor av granitens viskskrik / metallisk vind spritkristall / flyktigt aluminiumfraser”. Genom hela boken löper en glädje inför orden och deras läten, de ljud som framkallas, och glidningarna i betydelse. Något som förstås bäst kommer till sin rätt vid högläsning.

Inte så konstigt att Hallbergs dikt genast associerades med den språkmaterialism som äntrade den svenska litteraturscenen ungefär samtidigt, med lanseringen av OEI 1999. Gunnar D Hansson påminner om detta i sitt personliga förord, som också gör kopplingar till 60-talets konkretism. Hansson menar också att Hallbergs debut är både lätt och svår. Så kan man väl säga om mycket, tänker jag, men hejdar mig: är det inte bara inför det riktigt bra man känner så?

En redaktionell ändring är att den punkt som i debutboken skilde mellan de olika avsnitten har ersatts av det snedstreck som förlaget har gjort till sitt signum. Det ändrar kanske något av betydelsen. Boken består av åtta avdelningar med nio till tio dikter i dem, samt en epilog med en avskild dikt. Det blir 74 stycken totalt, och alla med en glosa som utgångspunkt, spridda ord som synbart saknar koppling, även om det går att hitta flera associationer till exempelvis teknologi.  

Indirekt tas olika ämnen upp: religion, ekonomi, kritik, matematik. Det blir temperamentstyrd dikt, som i korta uthuggna fraser ger världen stadga och inramning. Eftersom världen är instabil, osäker och opålitlig behövs denna diktens starka struktur. Ja, de egensinniga bearbetningarna av orden bär, och genom den tekniken låter Hallberg det bli tydligt att det finns en närhet i ords relationer, hur allt kan övergå i något annat. Ett ganska typiskt exempel på det finns i en av dikterna i den andra delen:

                      två. strapatser.

                     

                      sprudlande upptåg

                      skjutande sprut av raketer

                      tryckkammaren slungar sprängda atomer

                      till

                      fnitter flisor

                      konfetti –

                      singlande ansikten

                               flingor av ord

                                        kastas och kastas

                      och kastas

Varför är då Friktion så bra, och varför föräras den en position i ett bibliotek med svenska klassiska diktsamlingar? Till att börja med är det en ovanlig debut, i så måtto att den inte är blyg eller försiktig, eller hela tiden på sin vakt. Få debutanter vågar vara så här fria och lekfulla, för att inte säga orädda och ogarderade. Eller är det en efterhandskonstruktion? Eftersom vi vet vad som följde, med fem ytterligare starka diktsamlingar, några av dem minst lika oerhörda i sitt uttryck, där jag håller Ljusgrönt och aska som en höjdpunkt.  

Inte heller blir det enbart en ordbok, med ord som definieras utifrån vilda associationer, utan det blir också en livsbok, som sammanfattar och pekar ut en riktning och visar hur världen är beskaffad. Men framför allt finns i de här dikterna en puls, ett liv, och så lyder förstås den enkla förklaringen – att man läser med ett leende, i dialog med det levande och livgörande.