Anteckningar, Tua Forsström, Bonniers

Det är mycket vatten i Tua Forsströms dikter. Så också i nya Anteckningar, hennes tolfte diktsamling: ”simma lätt simma fjäril simma smala armar svalka / vattenfärger simma ut mot fyren älskling simma hem / simma undervatten lätt i famnen simma eskimåkyssar”.

Det handlar också om barndomen, hur dess idyll på något sätt alltid är villkorad, invaderad av mörka moln, hotfulla antydningar. Med exakt precision ges vi små utskott av denna tillvaro med potential att sätta djupa spår i personligheten. Forsströms dikter är ordknappa, men öppnar mot oändliga berättelser om denna tid. Att röra sig i hennes poetiska värld känns som att ha beviljats ett privilegium. En upptäckt: tänk att detta får finnas!

Genom ordvalen tecknas en universell värld, otrygg, sorgsen. Dikterna lyfter fram det som är viktigt, det som verkligen räknas, och hur livet går vidare trots alla svårigheter. Det är en påtaglig höststämning i dessa nya dikter, och därför passar det utmärkt att läsa dem nu när mörkret snart är över oss.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 5/10 2018)