Samlade dikter, Gunnar Ekelöf, Bonniers

Det finns så många olika Gunnar Ekelöf. Han är den stränge klassicisten, som sneglar bakåt mot ett oklart fordom då allt var bättre. Han är den moderne nyskaparen, som med nonchalanta åtbörder förnyar svensk litteratur. Han är den odygdige ordvitsaren som provocerar och lattjar med språket och ”bokstävlarna”. Han är det politiska sändebudet som värjer sig mot svartvita världsbilder och bara ser likheterna mellan människor. Han är esteten som predikar konsten över allt annat (förutom de mänskliga värdena). Han är en jordnära visionär, en hednisk kristen, en paradox utan motsättningar.

Och ändå är själva poängen att han själv skulle värja sig mot alla beteckningar. Enda sättet att lära känna honom är att outtröttligt läsa hans dikter, som nu finns samlade ännu en gång, i en behändig volym: ”Mörk, mörknad är all färg / utom den svarta / som aldrig mer kan mörkna / I den ser du mig.” Ekelöf lär oss leva med all brist och all saknad som livet innehåller, och visar hur det är just skavankerna och otillräckligheterna som ger livet mening och innehåll.  

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 7/9 2018)