Skifferplattorna på taket, Pierre Reverdy, översättning Torkel Rasmusson, Ellerströms

Svenska poesiläsare känner möjligen till namnet Pierre Reverdy från översättningar som Gunnar Ekelöf gjorde. Annars har denne doldis till fransk poet inte satt några bestående spår hos oss, men det kan ändras nu när vi kan läsa diktsamlingen Skifferplattorna på taket i sin helhet. Den utkom för exakt hundra år sedan, alltså i modernismens linda.

Det är enkla bilder som tecknas, ofta utgående från ett hastigt synintryck. Stadsmiljöer avlöser varandra, där de vardagliga konstaterandena dominerar. Det är spontant, nyfiket, lite tungsint men samtidig väldigt roligt: ”Det regnar på musikantens huvud / Han är gammal / Den elaka hunden ser honom / Och sedan är det ett barn som springer / Utan att bry sig / Om vart”.

Så här är livet, verkar Reverdy vilja säga: nyckfullt, oberäkneligt, och ibland lite grymt. Men det är ändå det vi har att förhålla oss till. Jag läser hans dikter som försök att hålla kvar denna otillräckliga värld, i en kamp mellan att förtvivla och att ta strid mot djävligheterna.