Sveas son, Lena Andersson, Polaris

Slöjdläraren Ragnar Johansson är huvudpersonen i Lena Anderssons nya roman Sveas son. Fast egentligen heter huvudpersonen Sverige: hans mor Svea ska förstås uppfattas som en symbolisk landsmoder. Ragnar själv blir då den typiske svensken, som raskt omfamnar alla nymodigheter. Bara för att i eftertankens kranka blekhet upptäcka att moderniteten också bär på nya problem, som att privatiseringarna får brevbärare att krocka i trappuppgångar, och den obefintliga nyttan med internet.

Karaktärerna förblir fyrkantiga, inklusive dottern Elsa, vars skidåkarkarriär upphör när hon börjar läsa Kafka och Gyllensten. Nä, jag blir inte särdeles imponerad av denna idéroman, som vill teckna ett satiriskt porträtt av svensk mentalitet. Satiren är ovanligt slapp för att komma från författaren som gav oss den fyndiga och vassa Duck City för lite drygt tio år sedan. Här ägnar hon sig mest åt att pricka av den samlade informationen som ska ge oss det svenska kynnet (däribland lita på staten och bli förbannad på artiklar i DN).      

(Också publicerad i Vi 7/18)