Kvar, Eva Ribich, Trombone

I Trombones serie ”Svavel” ges Eva Ribichs nya bok Kvar ut. Med sina sexton sidor blir det en kort långdikt, om ett diktjag som rör sig i en övergiven lägenhet. Spöklikt, och man anar att det är något som har föregått besöket. En separation? Kvar i lägenheten finns spåren av en annan, ett oidentifierat du. Diktjaget vidrör de kvarlämnade sakerna, telefonen, stolarna, sängen, och minns en tillvaro i rummen ”där / ljuset från fönstret fortfarande / faller, väggen är varm, skrovlig / under handen, ojämn av väv”.

Ribich debuterade på slutet av 90-talet med ett par lovande böcker, men har hållit en låg profil på senare år. Det är synd att hon inte når fler läsare med sin lågstämda men skarpa dikt. En outsäglig ensamhetskänsla pyr ur denna minimala diktsamling, och ger den suggestiva berättelsen kontur och skärpa. Kvar hos läsaren finns funderingarna, som en illustration till att frågorna alltid är mer fruktbar mark för en poet än svaren: hur blev det så här? Det får vi inte veta, och det är jag tacksam för.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 29/6 2018)